Cancersjuka barn samlades till fest

– Det hela började 1993. Min dotter Anna på fyra år drabbades av leukemi. När hon var som sämst frågade jag henne vad som skulle göra henne riktigt glad. Hennes önskemål var en grisfest. Sedan dess har jag haft fyra grisfester för cancersjuka barn och deras familjer hemma på min gård. Den första var 1994, de andra 1996, 1998 och den senaste 2002. För varje fest har antalet personer bara ökat, berättar Bengt Nilsson.

– Anna tog sig igenom svårigheterna och överlevde och blev år 2000 friskförklarad. Varje dag innebär en stor glädje och tacksamhet inför livet. Att Arrangera grisfester har för mig blivit ett sätt att tacka för det, fortsätter han. Och festerna har sannerligen blivit större och större. Första året var ungefär ett hundratal personer på plats. I år var 500-600 människor samlade på gården i Ilnestorp. Åren innan har alla barnen uteslutande kommit från Lunds lasarett, så är dock inte fallet i år.

– Skyways ställer upp och sponsrar ett plan med plats för 50 personer från Stockholm till Everöd för att även cancersjuka barn i Stockholm och Uppsala ska få chansen att uppleva detta, berättar Bengt Nilsson.

Klockan ett var alla deltagare samlade på gården för kortege med balvagnar. Eskorterade av både polisbilar, brandbilar och ambulans med tjutande sirener fick alla en rundtur i byn.

Efter en stund stannade alla vagnar till vid dammarna på gården. Där var det dags för en föreställning, gjord av polis, brandmän och ambulans. En bil körde nämligen på en annan bil så att den sistnämnda bilen med Björne som passagerare körde ner i en damm. Bilisten försökte smita från platsen men polisen var snabbt på palts och brottade ner honom. Brandmännen jobbade redan med att dra upp bilen ur vattnet, klippa upp taket och så att ambulansmännen kunde ta vid och rädda Björne och hans vän golfaren. Allt under stora applåder från barn och föräldrar. Kortegen fortsatte sedan upp till gården där matlag stod redo och delade ut mat. Då dök tre stycken gladiatorer upp. Och vem ville inte bli serverad mat av Hero?

Hela dagen präglades verkligen av mottot: vill man, så kan man. Det visades inte minst under lunchen. Det stod musik på schemat när Paul Skoog visade upp sin enmansorkester och flöjtisten Jörgen Thunander visade att han kunde spela Fjäriln vingad syns på Haga på sin krycka. Dessa två drog ner mycket applåder.

Sedan var det dags för Mikael Andersson, som pratade om sin situation som människa. Han föddes utan armar och ben och berättade att han alltid, vad det än handlade om, försökte att gilla läget och prova på saker trots sitt handikapp. Bland annat berättade han hur han och han kompisar spelade brännboll när han var liten.

– Jag försöker alltid igen, igen och igen om det inte går första gången, menar han. På eftermiddagen var det olika aktiviteter på olika stationer som stod på programmet. Eller vas sägs om motorcyklar, rallybilar från SMK Hörby, polis, brandkår, brandbilar, dragkamp, måleriverkstad, fallskärmshopp och musik?

– På musikstationen lär kören deltagarna ett par sånger som vi sedan ska sjunga lite senare tillsammans med kvällens överraskning. Sanna Nielsen står för den och kommer och hälsar på, berättar Bengt Nilsson.

– Dagen avslutas sedan med att Sanna kör en egen liten konsert, fortsätter han.

– Meningen är att festen ska sprida och ge glädje och hopp till alla som deltar. Alla, både sponsorer och funktionärer är oerhört viktiga.

Diana Walfridsson, från Ilnestorp, jobbar lägger ner några timmar på ideellt arbete under dagen.

– För mig var det en självklarhet att ställa upp när Bengt frågade. Man vet aldrig vem i ens närhet det drabbar, säger hon.

– Men Bengt ska ha all heder för detta tycker jag, han har jobbat stenhårt, menar hon.

Och att detta arrangemang betyder mycket för många är säkert. Inte minst på att döma av de alla leenden som fanns i barnen, syskonens och föräldrarnas ansikten.

Helena Carlsson