Conny tog vägen tillbaka

Conny Nilsson tänker tre år bakåt i tiden och säger tveklöst:

– Jag menade verkligen vad jag sa då. Det var en lättnad att sälja orkestern, för jag klarade inte att leva på musiken längre och jag kunde inte hindra killarna i bandet från att gå vidare.

Det var under nittiotalets andra hälft som Kristanstadsorkestern spelade i motvind. Framgångsåren, 1985-90, var över, Berth Idoffs skiftade medlemmar och letade efter ett nytt sound.

– Sökandet var vårt stora misstag, säger Conny Nilsson. På åttiotalet hade vi ett koncept som fungerade, en stil som folk kände igen. Vi skulle ha fortsatt på samma sätt.

– Titta på Lasse Stefanz. De har sin grej och publiken älskar det de gör. Jag kan inte vara annat än imponerad.

Under en kort period jobbade Conny Nilsson som säljare. Senare har han studerat vid komvux och vikarierat som lärare. Hela tiden med musiken som en viktig fritidssyssla.

– Jag är musikant, det är vad jag kan. Så jag fortsatte att sjunga i kyrkor och på olika tillställningar. En gång tidigare hade Erik Lihm, mångårig medlem Vikingarna, hört av sig med ett erbjudande. Men då ville Lihm köra på liten sättning, och Conny Nilsson tackade nej. I våras, när erbjudandet kom tillbaka, hade förutsättningarna förändrats.

– Det fanns en orkester. Med Erik från Vikingarna, Dag Myrer som spelat med Stefan Borsch och Joakim Andersen från Kellys. Jag skulle få resa med killar som jag känner sedan tidigare, musikanter som har samma inställning till jobbet som jag. Och framförallt skulle jag slippa allt runt omkring, allt det administrativa som krävs av en kapellmästare. Det var bara att gå ut på scenen. Conny Nilsson gjorde en smygspelning med Erik Lihms Orkester i somras, under dansbandsveckan i Malung ("har aldrig varit så nervös tidigare"), och för ett par veckor sedan var det officiell premiär i Mörrum.

– Sett till meritlistan hos var och en så är det här en orkester med massor av rutin. Men namnet, Erik Lihms Orkester, är inte etablerat. Vi får jobba på det ett tag, och se vad som händer.

Conny Nilsson är sugen på musiklivet igen. Erik Lihms är i dagsläget bokade för sex-åtta jobb per månad.

– Mer än tio jobb i månaden skall vi inte göra. Det är tillräckligt för att leva gott på musiken, säger Nilsson.

Han gör alltså come back i tider när Lasse Stefanz visserligen slår alla tänkbara publik- och försäljningsrekord, men när många andra orkestrar har svårt att överleva.

– Branschen har alltid varit överetablerad, säger Conny Nilsson. Det som hänt på senare tid är naturligtvis en reaktion på att produktionsbolag och band tar ut för höga gager.

– Jag är övertygad om att det finns ett utbud av spelställen för dem som anpassar sig efter förutsättningarna. För oss handlar det om att spela mogen dansmusik, och av de reaktioner vi fått hittills verkar det som om vi fyller ett tomrum. Särskilt sedan Vikingarna helt lagt ner sin turnerande verksamhet.

Du är tillbaka på vägarna. Hur påverkar det familjelivet?

– Två av mina barn är utflugna, de andra två bor hos mig i veckorna och hos sin mamma på helgerna. Vi har en kommunikation som fungerar.

Säger Conny Nilsson som firade 50-årsdagen hemma på Ivö i våras, tillsammans med de gamla vännerna från Berth Idoffs.

– Trevlig fest, skrattar han. Vi jammade till klockan fem på morgonen.

Annars var det stillheten som lockade honom till Ivö för tre år sedan.

– Jag behöver lugnet. Om jag kan tjäna tillräckligt med pengar på musiken några år till så kan vi bo kvar där ute och ha det bra. Det räcker gott för mig.

Anders Mårtensson

044–18 55 58

anders.martensson@kristianstadsbladet