Den moderna medeltiden

Ny bok

Fred Vargas: "Budbäraren" Övers Einar Heckscher (Wahlström & Widstrand)

Den franska författarinnan, och arkeologen, Fred Vargas gör entré på de svenska deckarhyllorna med Budbäraren, hennes åttonde deckare, men den första som mig veterligen har nått dom svenska läsarna.

Det tackar vi för. Det här är en ryslig historia om en mördare som tar till medeltidens skräck för pesten, den svarta döden, i jakt på sina offer.

I centrum, men ändå i periferin, står budbärare Joss Le Guern, en bretagnare som efter ett avtjänat fängelsestraff börjar praktisera det medeltida yrket budbärare. Varje dag läser han upp insamlade notiser och annonser, á fem francs styck, på ett litet torg i Montparnasse i centrala Paris. Plötsligt dyker det upp märkliga meddelanden bland hans notiser. Meddelanden av medeltida karaktär som visar sig förebåda pestens utbrott.

När det sedan hittas svarta lik med bett av Nosopsyllis fasciati, råttloppan, ligger paniken på lur i storstaden Paris. Spegelvända fyror målas på dörrarna som ett skyddstecken för att hålla den fruktade sjukdomen på avstånd.

Det blir ett fall för kommissarien Jean Baptiste Adamsberg och hans högra hand Danglard.

De båda poliserna, som självklart är varandras motsatser, löser naturligtvis gåtan med mördaren och avslöjar pesten.

Bokens styrka är, förutom den historiska förankringen om den fruktansvärda pesten, onekligen de varma och kärleksfulla porträtten av de udda personligheter som befolkar det lilla torget i den stora staden. Bybor i en modern världsstad. Här finns till exempel, förutom den rättrådige och stolte budbäraren Joss Le Guern, värdshusvärden Bertin på caféet Le Viking, den bildade, men fattige relationskonsulten och människovännen, Descambrais, som dessutom vid sidan av knypplar spetsar, den malplacerade och lätt förvirrade Damas i sin butik för inlines och den tjocka sångerskan Lizbeth, vars leende alla män förlorar sig i.

Adamsberg själv är en modern Maigret som med ett lätt förakt för datorer och informationssamhälle istället full av intuition och förmåga läser de människor han möter. Den ende han inte lyckas, kan eller orkar, analysera är hans egen person.

Vilket också blir läsarens dilemma. Vem är denne Adamsberg? Kollegan Danglard är betydligt enklare att tycka om, sitt misslyckade liv till trots. Människorna kring det lilla torget i Montparnasse blir snabbt läsarens vänner och bekanta med alla sina styrkor och svagheter. Men Adamsberg förblir olyckligtvis en rätt suddig figur vars karaktär pendlar mellan Helgonets och ja, varför inte, Sven-Göran Erikssons!

Per Erik Tell