GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Det var aldrig socialt patos”

Nyheter • Publicerad 20 juni 2002

Du mich auch: Fotografier av Anders Petersen (Journal) Nära avstånd: Fotografier av Anders Petersen, text av Birna Marianne Kleivan (Journal) I ett hjärta på fönsterrutan är det skrivet ”Jag älskar dig”, och därunder - ”Och du mig?” - Du mich auch. Platsen är Hamburg och genom glaset syns en rangerbangård. Någon har passerat och uttryckt sina känslor men också lämnat ut sin osäkerhet. Mot den grå bakgrunden lyser frågan om kärleken klart. Bilden är tagen av fotograf Anders Petersen för mer än 30 år sedan och har nu gett namn åt en av de två böcker som just kommit ut av honom. Det sker i samband med en stor utställning av hans bilder på Det Nationale Fotomuseum i Köpenhamn som pågår hela sommaren. Det handlar om människor och vår längtan efter kärlek och samhörighet. Det gör det alltid med Petersen. Ända sedan den gången på Reeperbahn i Hamburg i slutet av 60-talet när han med sin kamera skildrade människorna på Café Lehmitz. Senare har han sökt sig till andra grupper som hamnat långt bort från det etablerade samhällets centrum. Människor som skuffats undan och lever fjärran från tryggheten, utom synhåll för de flesta av oss. Café Lehmitz har blivit en klassiker inom svensk fotolitteratur och Petersen en av landets mest inflytelserika fotografer som fått många efterföljare i en yngre generation. Han har kallats Christer Strömholms arvtagare, nyfiken och självständig som han, men med en alldeles egen hudlös bildpoesi. Med Du mich auch (tillägnad Strömholm) som består av opublicerade bilder från Hamburg och Stockholm från slutet av 60-talet binder han ihop då och nu. Kläder och frisyrer skvallrar om när bilderna är tagna, men annars är de inte präglade av tid. Människors villkor och frågor söker sina svar genom decennierna och gör bilderna giltiga än idag. Platser och tider flyter samman. Bilderna formar ett collage av ensamhet, längtan, ömhet, en stunds glädje, sex. Den andra boken Nära avstånd innehåller nyare bilder, men ämnet är detsamma. Människor. I boken ingår också fotohistorikern Birna Marianne Kleivans genomgång av alla Petersens tidigare projekt samt en intressant intervju med honom. Petersens bilder vibrerar. De borrar sig ner till mänskliga djup som kan vara svåra att möta, svåra att våga se, men han väjer inte och det gör hans bilder smärtsamma. Det är naket och nära. Han har själv sagt att det aldrig var socialt patos som fick honom att börja dokumentera utsatthet. Snarare var det en känsla av samhörighet. En känsla som ger bilderna en stark närvaro. Han utforskar livet från alla håll. EVA DANDANELLE

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.