Annons
Nyheter

En amerikansk sanndröm

Nyheter • Publicerad 14 september 2003
Hillary Clintons memoarer – "Living history" – ger en fängslande och tänkvärd bild av den före detta presidenfrun och, kanske, den blivande presidenten.
Hillary Clintons memoarer – "Living history" – ger en fängslande och tänkvärd bild av den före detta presidenfrun och, kanske, den blivande presidenten.Foto: 

Ny bok

Hillary Rodham Clinton: "Memoarer" Övers Mikael & Rebecca Alsberg (Bonniers)

Annons

Det är inte en bakom-kulisserna-hemma-hos-Clintons-bok som Hillary Rodham Clinton skrivit. Nej, det är en insiktsfull kommentar över nutidshistorien. Hennes efterlängtade bok handlar om det vi nyligen läst om i tidningarna och som är upplevt av en kunnig, välutbildad och balanserad person.

I Living History ("Memoarer") får vi följa Hillarys svindlande färd från botten till toppen. Det låter som en saga men det var verklighet och färden krävde mycket, mycket arbete. Det känns som om ett så extremt kontrastrikt liv skulle göra huvudpersonen totalt blasé men Hillary Rodham Clinton behåller empatin för sina medmänniskor och förblir ödmjuk.

Boken börjar som en konventionell biografi om flickan Hillary Rodhams uppväxt i en förort till Chicago i en konservativ medelklass familj som var metodister. Via hennes begåvning och energi fick hon landets bästa utbildning till jurist på Yale University. Tidigt blev Hillary politiskt medveten, först som republikan – liksom fadern – men övergick till det Demokratiska partiet som student vid Weelsley College.

Hon var alltid engagerad i de sämres förhållanden och aktiv i skolan och på universitetet, liberal men inte radikal. Hon var alltid en stjärna i skolan – lite av en plugghäst – och mötte Bill Clinton som både kunde matcha och charma henne. Deras gemensamma resa från två medvetna hippieungdomar till guvenörsparet i Arkansas till Vita Huset är helt enkelt otrolig. The American dream came true. De arbetade och arbetade och arbetade, i alla fall Hillary.

Bokens inledning är medryckande och välformulerad, på det där amerikanska "one liner sättet". Mitten är träig och utläggningarna om amerikansk sjukvård knappast spännande utanför den inre kretsen, men Hillary brann just för detta ämne och hon förlorade.

Förlusten var störst för genomsnittsamerikanen liksom alla fattiga som står utanför sjukförsäkringssystem än idag – 9 år efteråt – och knappast kommer president Bush att av omtanke för sitt folk ordna denna efterlängtade reform.

Nej, som Hillary skriver - det är otroligt hur annorlunda världen ser ut i dag 2003, två år efter paret Clinton lämnade Vita Huset 2001. De kom dit med så många drömmar, så mycket energi och så stora förväntningar. De dansade in på scenen som 1968-generationens president och ledare. De installerade sig i the East and the West Wing med sina många medarbetare och sina vänner. Han spelade, hon skrattade och allt kändes nytt.

Men republikanerna ville bara en sak – smutskasta detta par som svepte in med nya idéer, med en ny livsstil, med sådan optimism och vilja att göra gott. De motarbetades på varje punkt – såväl personligt som politiskt. Tänk vad Clintons – för det var Bill och Hillary som styrde USA och världen i 8 år – kunnat göra utan den infama förföljelsen från de ultrakonservativa.

Under valkampanjerna sa han "rösta för en och få två", från början var Hillary delaktig i viktiga beslut och medarbetarna lärde sig att lyssna och respektera henne. Men Hillary fick kämpa hårt som First Lady, hitta sin roll och behålla sin vision. Hon blev ifrågasatt och motarbetad från många håll och hon gjorde många misstag – jobbet var nytt för henne och rollen var svår.

Tänk vad Bill och Hillary kunnat åstadkomma utan denna åderlåtning av energi. När Starr utsågs, i stället för den förste utredaren av Whitewateraffären – den neutrale och professionelle Fiske, då insåg Hillary hur tufft det skulle bli. I efterhand verkar hennes förslag och råd de klokaste och borde följts i mycket högre grad än vad som gjordes.

Annons

Problemen som First Lady är dråpligt beskrivna och avslöjar hur konservativt USA är i grunden. Hillary fick ge upp sitt flicknamn, börja bry sig om kläder och hår, verka som om hon visste mer om bullbak än homosexuellas rättigheter i konstitutionen. Den som tröstade henne var Jacqueline Kennedy och även Ladybird Johnsson.

I boken framträder ett nätverk av kvinnor som stod bakom Hillary när marken gungade och det gjorde den ofta. Och Bills otrohet – ibland höll jag andan under läsningen – men Hillary lyckas lotsa läsaren och sig själv genom denna banala historia som var ett lågvattenmärke på främst republikanernas agerande. Visst var hon ursinnig och besviken på sin man, men deras gemensamma kärlek klarade denna kris.

Och Hillary beundrade Bill som president, hon var inte villig att stjälpa honom och låta de konservativa få makten. Vem orkar höra talas om Gingrich, Starr och Jesse Helms längre. Alla försvann men Clintons är kvar. Kanske, kanske kan Hillary bli USA:s första kvinnliga president. Hon har klarat och överlevt med värdighet åtta år i rampljuset och fortsätter nu som New Yorks senator. Hon har kunskapen, lugnet och är påfallande välläst och informerad.

Visst, Bill hade karisman, men hans agerande förstörde för lång tid framöver de liberalas chans till inflytande i USA, trots att ekonomin blomstrade. Hillary borde förvärvat en tjock hud och förvandlats till stål efter sina åtta år i Vita Huset men hon kom ut mer ödmjuk med visionerna intakta.

Hon värnar om sjukvårds- och utbildningsfrågor, barn och kvinnor. Jag skulle jubla och säkert många med mig, om Hillary Rodham Clinton en dag valsade in som president på Vita Huset. Men är amerikanarna tillräckligt modiga nog att välja en kvinna?

Living history är både för lång och för kort. Boken borde skäras ner till hälften ibland och ibland kunde berättelserna, framförallt om alla utlandsresor, varit ännu djupare. Att höra om Hillarys hår, alla vänner och familjeproblem blandat med angelägna politiska reflektioner, är lite tröttsamt men skänker en personlig ton genom boken.

Samtidigt som Hillary åker till Sydafrika och deltar i Nelson Mandelas installation som president måste hon hålla kontakt med sin dotter. Hillary Rodham Clinton framträder som en hel person, med sin styrka och sina brister, som kan se de stora problemen och linjerna utan att tappa kontakt med det viktiga i livet – kärleken till sin familj.

Marika Wachtmeister

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons