Ett konstnärsliv i Brooklyn

Taxin kör från Union Square, Manhattan och stannar utanför elvavåningshuset på andra sidan bron i Williamsburg, Brooklyn. Kvarteren ser tuffa ut. Hissen verkar inte direkt pålitlig, men framstår ändå som ett bättre alternativ än trapphuset. Funderingarna på vägen upp kretsar kring hur en tjej från Göingebygden vågar bo här. Men Anneé Olofsson har vant sig vid Brooklyn. Hon säger att de gamla latinkvarteren köpts upp av judiska affärsmän, att området blivit lugnare och nu fungerar som en mötesplats för konstnärer. Hon trivs med allt, utom hyran.

– New York är verkligen staden som aldrig sover. Jag har mitt jobb här och runtomkring finns allt som intresserar – filmer, konserter, utställningar.

Anneé Olofsson kom till New York den förste september 2001, med ett ettårigt ateljéstipendium från konstnärsnämnden, och fick uppleva några traumatiska dygn innan och efter 9/11.

– Först blev jag rånad i tunnelbanan. Fick tillbaka pengarna tack vare ett par tuffa killar i arbetskläder, men hamnade i polisförhör och kände mig väldigt liten. Så kom den där septemberdagen ingen glömmer, en solig dag när Anneé fick besök av sin professor från Oslo.

– Vi promenerar en bit från min ateljé nere vid Hudsonfloden. Det är kaos, som vanligt i New York. Längre fram står en grupp människor och tittar upp mot skyn. Vi ser hålet i ena tornet och pratar övertygat om en förfärlig olycka. Då kommer nästa plan och alla förstår vad som händer.

Katastrofen fick förstås också andra följder än de uppenbara. Anneé Olofsson berättar att konstlivet dog.

– Första halvåret efter 9/11 var hemskt. Konst var inget som prioriterades och konstnärerna började ifrågasätta sig själva och vitsen med sitt arbete.

– Det var en oro som satt kvar länge, och den finns fortfarande kvar, antar jag. Det stora strömavbrottet nyligen var en händelse som plockade fram samma känslor hos New York-borna.

Ändå väljer Anneé Olofsson och hennes schweiziske pojkvän Markus Wetzel (också konstnär) att stanna kvar. För New York är platsen att vara när en internationell karriär tar fart. Anneé Olofsson har världen som arbetsfält, är representerad på gallerier i Stockholm, Milano och hos Marianne Boesky i New York.

– Jo, jag är uppmärksammad. Har till och med fått fina recensioner i The Guardian när jag ställde ut i Sheffield.

Hennes uttryck är foto och video. Anneé säger att hon lämnade måleriet ganska tidigt.

– Jag vet att mamma inte håller med...men mina målningar var inget vidare.

Hon växte upp i Hässleholm och tackar framförallt lärarna på konstskolan i Kristianstad för att vägen till konstlivet blev självklar. Med de åren i ryggen sökte hon vidare till konstakademin i Oslo.

Varför foto?

– Var på en familjemiddag i Skäralid 1996. Mamma och pappa var där, liksom mina mor- och farföräldrar. Där fanns en stämning som gjorde att jag åkte i väg till Malmö och hyrde en isbjörnsdräkt (!). När jag kom tillbaka tog jag själv på mig dräkten och satte mig ner, med resten av familjen stående i bakgrunden. Jag kallade bilden "The mourners" (de sörjande), och ett par veckor senare skildes mina föräldrar. Alltså fanns det något att ta på allvar i de signaler jag fångade upp, dräkten symboliserar kylan.

Från den stunden jobbar Anneé Olofsson mycket med familjen. Med mamma och pappa, men också med sig själv.

– Det blir nog en sorts terapi. Jag vet att folk tolkar mina bilder på olika sätt, en del tycker säkert att de är obehagliga. Men det visar bara att de har ett djup. Det här med familjen är intressant, för samtidigt som du är del av en varm och trygg gemenskap, så är du också en egen individ utsatt för den kyla och alienation som finns i varje familj. De flesta av hennes verk skapas i Skåne. Anneé Olofsson samarbetar med fotograf Bo-Ingvar Jönsson i Kristianstad och videofilmaren Jan Rudberg i Malmö.

– Jag gillar verkligen att vara i Hässleholm och Kristianstad, säger hon. Det känns lite retro.

Men att flytta hem "på riktigt" verkar inte vara aktuellt.

– Om jag hade haft mer pengar skulle jag definitivt kunna tänka mig ett sommarhus i Åhus. Däremot har jag svårt att placera in mig själv i bilden med hus, bil och barn. Konsten har blivit mitt sätt att leva.

Anneé säger att jobbet tar 95 procent av hennes tid. Hon skickar vanliga brev, kommunicerar med e-post och via telefon.

Och den tuffa hyran i Brooklyn klarar hon och pojkvännen delvis med hjälp av nya arbetsstipendium.

– Men 100000 kronor om året räcker inte långt när våningen kostar 1900 dollar – drygt 16000 kronor – i månaden. Och det är vad vi betalar för en i princip helt rå boyta. Golv och väggar av betong, köket fick vi installera själva.

– Men det var värre när jag kom hit, 2001. Då stod dollarn i 11 kronor...

Brooklyn blir ändå att föredra. För på andra sidan floden, på Manhattan, betalar man dubbelt så höga månadsavgifter. Förutsättningen är alltså att etablera namnet. Att vara representerad på de viktiga gallerierna och att ständigt producera ny konst.

Anneé Olofsson har gått i land med allt det där. I oktober medverkar hon i stor grupputställning i Los Angeles, senare under hösten presenteras hennes verk i en ny italiensk katalog.

– Jag funderar också på att jobba med människor som anmält sig till en ny sorts familjeterapi, där enskilda individer från olika familjer spelar upp scener som beskriver deras vardagssituation. Jag har redan varit deltagare på ett sådant möte och reagerade starkt över att folk som inte vet vem jag är plötsligt började gråta över mina bekymmer. Antar att det är sånt som bara händer i New York.

Säger Anneé Olofsson innan hon beställer en bil åt Kristianstadsbladet. Det är några kvarter till närmaste t-banestation. Några kvarter man helst inte promenerar genom, i Williamsburg, Brooklyn. Inte ens en helt vanlig, gråtrist, måndagsförmiddag.

Anders Mårtensson

Fakta /

Anneé Olofsson

Ålder: 37

Yrke: Konstnär (foto, video)

Uppvuxen i: Hässleholm

Bor i: Williamsburg, Brooklyn

Familj: Sambo med schweiziske konstnären Markus Wetzel

Karriär (i urval): Utbildad vid Konstskolan i Kristianstad (1986-87) och konstakademin i Oslo (1990-94). Är representerad på gallerierna Marianne Boesky (New York), Pia Sundberg (Stockholm) samt 100 Eventi (Mialno). Har mellan åren 1989 och 2003 varit aktiv utställare i Nordamerika samt över hela Europa

Utmärkelser: Konstnärnsnämndens tvååriga arbetsstipendium (1996-98), IAPSIS-stipendiat i Stockholm (1999) Konstnärsnämndens ettåriga ateljéstipendium i New York (2001-2002), Konstnärsnämndens tvååriga arbetsstipendium (2002-2004), Hasselblad Foundation Research Grant (2003)