Förra seklets svenska prylhistoria
Ny bok. På 80-talet fick konstmarknaden ett uppsving den aldrig haft förut. Men luften gick ur den när konjunkturerna vände neråt. När sedan ekonomin hämtat sig igen var det inte konst det välsituerade gardet satsade på utan design.
Efterfrågan på möbler, glas, armatur och porslin växte och särskilt dansk design fick i det närmaste kultstatus. Med bland annat Arne Jakobsens stolar och den så kallade PH-lampan uttryckte människor sin grupptillhörighet och sociala ställning. Design var inte bara prylar, den förstärkte sin ägares identitet.
Trenden var satt och intresset spred sig. Svensk design höll sig väl framme. Tidskrifter, auktionsfirmor, affärer och gallerier hängde på för att uppmärksamma formgivarna och deras produkter.
Regeringen har utnämnt designår och möbelmässan i Milano som tidigare varit till enbart för fackfolk har på senare tid också blivit en angelägenhet för en formroad allmänheten. Även böcker om design har fått en marknad.
Det är mot den bakgrunden man ska se Hedvig Hedqvists bok 1900-2002 Svensk form/Internationell design som är en kartläggning av svensk design de senaste hundra åren. Tidigare böcker med historiska översikter har fokuserat på den internationella scenen där det svenska deltagandet inskränkt sig till några få namn.
Hedqvist går åt motsatt håll. Hon låter svensk form stå i centrum, men sätter in den i ett internationellt perspektiv. Det är med andra ord första gången vi får en överblick över förra seklets prylhistoria och att det är just Hedqvist som svarar för bedriften förvånar inte. Hon har skrivit om design i ett flertal tidningar i åratal och har större kännedom om ämnet än de allra flesta.
Hon börjar från början med Carl Larsson, Ellen Key och deras betydelse för utformandet av våra svenska hem vid förra sekelskiftet. Inspirerade av samtida idéer i England samt svenskt 1700-tal förespråkade de enkla och ljusa inredningar.
Ett budskap som kommer tillbaka i stort sett tvärs igenom seklet och boken. Visst bröt man sig vissa perioder loss ur modernismens grepp, på 60-, 70- och 80-talet fanns inte mycket utrymme för den sparksmakade skandinaviska designen som tidigt blev ett begrepp och synonymt med den goda smaken.
Hedqvist går igenom decennierna och är mån om att inte missa någon eller något och det gör framställningen mycket innehållsrik. Tilläggas bör också att boken är välförsedd med bilder. Hon berättar om formgivare, föremål, nya material, världsutställningar, influenser och trender utifrån och varvar med summariska redovisningar av de resonemang som förts om estetik, funktion och strömningar som styr formgivningen.
Hon presenterar hela utvecklingen där varje kapitel sträcker sig över ett årtionde. Men det är så faktaspäckat att jag stundtals känner att jag snubblar över alla namn och uppgifter.
Hedqvists ambitioner att vara heltäckande är ju i och för sig tacknämliga, men de reducerar samtidigt redogörelsen från att vara en gedigen svensk formhistoria till en historisk inventering.
Eva Dandanelle
