Han är verklighetens Biggles

Historien om Rolf Hossinger från Kristianstad är historien om verklighetens Biggles. En kille som älskar allt vad flyg heter och som kommer att fortsätta i luften så länge det någonsin är möjligt.

Som ung spelade han handboll tillsammans med legendarer som Åke Moberg, Carl-Erik Stockenberg och Evert Sjunnesson i IFK Kristianstad och var faktiskt med och bärgade klubbens första allsvenska serieseger 1950. Han spelade två matcher och gjorde ett mål. Sedan slukade flyget allt intresse.

Det blev segelflygsutbildning på Rinkaby under Curt Eklunds vakande ögon.

– Han sitter fortfarande på min axel och håller koll på mig, säger Rolf Hossinger med respekt i rösten.

Vi träffas hos syster Ruth Hellberg i hennes sommarresidens en varm sommareftermiddag, sitter högt upp på en sanddyn som om vore det ett för en flygare så passande örnbo.

Ovanför oss ritar passagerarflyget vackra vita kondensslingor mot den klarblå himlen. Nedanför breder Hanöbuktens kristallblå vatten ut sig. Jag tror mig spåra en liten ton av saknad i rösten från mannen mitt emot när han beskriver sitt avslutade yrkesliv som flygare i det argentinska flygbolaget Aerolineas Argentina.

Men tillbaka till ungdomen och Kristianstad. – Jag ville så gärna ta ett motorflygcertifikat men hade inte råd.

– Då sade min farbror som var flygare och bodde i Argentina att jag var välkommen dit så skulle han bekosta certet.

Rolf Hossinger gav sig iväg, tog det hett eftertraktade ”pilotkörkortet” och fick anställning som puderflygare i Argentina.

– Puderflyget är litet av tillåten busflygning, skrattar Rolf. Och har man sett maskinernas hisnande lågsniff, halsbrytande stigningarna och snäva vändningarna förstår man vad han menar.

Så blev det anställning på bensinbolaget Shells flygavdelning. Parallellt fortsatte han segelflyga.

– 1958 i Polen blev jag näst sist. Två år senare vann jag i Köln.

Han säger det som om det vore den enklaste sak i världen. I själva verket handlar det om extrem flygprecision där det gäller att kunna läsa himlen och hitta de snabbaste och mest bärkraftiga vindarna.

Och vad mera – det gav ett genklang i Argentina som saknar motsvarighet på kyliga nordiska breddgrader. Ja, killen från Kristianstad blev i ett slag nästan lika uppmärksammad som landets legendariske formel 1-världsmästare Juan Manuel Fangio.

– Jo, det gjorde mig nog rätt känd, håller han med om.

1963 tog han det långa steget från segelflygplanets trånga, tysta, enkla förarplats till trafikflygets rymligare och med instrument späckade cockpit. I nästan trettio år blev argentinska Aerolineas svenskens arbetsplats där han spakade allt från DC3 till Caravelle och till slut den i startögonblicket bortåt 400 ton tunga jumbojätten Boeing 747 med plats för maximalt 416 passagerare.

– Men 1990 tog det slut. När man fyller 60 år blir man utslängd från de kommersiella flygbolagen antingen man vill det eller ej, förklarar han.

– Fast jag skulle gärna hållit på några år till, kommer det sedan.

För trots omkring 30000 loggade timmar i luften gillar Rolf Hossinger fortfarande att flyga.

30000 timmar i luften?

– Ja, jag har cirka 6000 timmar segelflyg, 1200 timmar varmluftballong, 1900 timmar luftskepp och cirka 21000 timmar i kommersiella maskiner, svarar han.

Ni skall veta att det är alldeles otroliga siffror för en pilot. Jag gör ett snabbt överslag och kommer fram till att mannen framför mig tillbringat inte mindre än 3762 åttatimmars arbetsdagar som aktiv pilot.

Eller om ni så vill, över tio år i luften!

– Fast det är nog mer för nu skriver jag inte upp timmarna lika noggrant, säger 71-åringen... Givetvis måste det ha hänt åtskilligt under årens lopp.

– Nej, faktiskt inte. Vi fick stopp i en motor på en Caravelle en gång men vi hade ju en motor till och så var det bara fyrtio mil kvar till Buenos Aires, förklarar Rolf.En riktig pilot lever alltid en halvtimme före sitt plan. Är han en halvtimme efter är han ingen riktig pilot.

Vad han menar är att piloten måste ha lång framförhållning och kunna ”läsa” sin flygning så att han är förberedd på det som kan hända framöver, antingen det nu gäller förändrad vädersituation, bränsleåtgång, eller något annat.

– Och så skall man ha klart för sig att Gud nog var flygare innan han tog hand om oss...

Med andra ord skulle Vår Herre hålla ett extra vakande öga över de som dristar sig till att vara litet närmare honom än jordens befolkning i stort.l Vi kommer in på det breda flygintresset som innefattar allt från ballong till luftskepp, segelflyg och privatmaskiner till stora kommersiella jumbojättar.

– Ja, man är väl nyfiken av naturen, blir svaret.

Luftballong lärde Rolf Hossinger sig flyga i Sverige 1973.

– Det såg väldigt trevligt ut, förklarar han och beskriver sådana flygningar som ett ”drama i ultrarapid” med landningen som det stora problemet.

Sedan tyckte han det fattades något i sin flygkarriär och kom på vad det var - luftskeppsflygningen. Alltså såg han till skaffa sig den pilotbehörigheten också. Men det 60 meter långa, 21 meter breda och 18 meter höga luftskeppet som han spakade i Argentina slets i stycken av en våldsam orkan.

– Då grät jag, säger han. I dag är svensken också utnämnd till något av det finaste man kan bli i Argentina – Falklandshjälte.

– De ringde upp mig från argentinska flygvapnet 1988 och förklarade att jag skulle erhålla denna orden. När jag förklarade att jag faktiskt inte varit med i Falklandskriget svarade de att jag skulle ha den ändå för jag varit ett sådant föredöme för argentinsk ungdom

Det blev en högtidlig ceremoni på det argentinska flygvapnets hemmabas Palermo några mil utanför Buenos Aires med Rolf Hossinger som hedersgäst och presidenten och flygvapenchefen som värdar.

– Jag fick staty och diplom med de båda herrarnas underskrifter och så fick jag ge order att uppvisningen till min ära skulle starta. Det var mycket högtidligt, minns Rolf Hossinger. Och det finns fler flygarminnen att berätta.

Vid ett tillfälle flög han för ovanlighetens skull sin argentinskregistrerade maskin över Sydsverige och Malmö. Flygledarna i Malmö Kontroll hade väl räknat få höra någon spanskengelsk brytning vid anropet från flygplanet men nu kom det på - bred skånska...

– Jag fick nog kalla tre-fyra gånger innan de kom sig för att svara, skrattar Rolf.

För att inte tala om det svenska VM-laget i fotboll som satt sig till rätta och spänt fast säkerhetsbältena i ett argentinsk inrikesplan när landet arrangerade VM 1978.

– Först hälsades passagerarna välkomna på smattrande spanska. Sedan gick jag över till klingande svenska och hoppades de skulle få en behaglig flygning med oss samt bjöd fram killarna i laget till cockpit...

Jodå, Rolf Hossinger skrockar gott när han bläddrar i sin minneskatalog. Han håller sig fortfarande i flygtrim och upprätthåller kontakterna med gamla svenska segelflygpolare. Just denna kväll skall det bli fest och snack om fler gamla minnen.

Än har han inte gjort sin sista landning på långa vägar...

ulf.matson@kristianstadsbladet.se