Högt och lågt i serievärlden

SERIER. "Coco platina titan total" är ett tämligen ospännande samlingsalbum med lågmälda självbiografiska serier av Coco Moodysson. Mera hemvävt än titan, och den bästa serien handlar också om en flicka som flyr staden för att tappert mocka i landsbygdens kostallar.

Resten är ärligt talat ganska tunt. Tumörer må smaska i operationssalens golv, men varför känner jag inte lukten av blod?

Julgillet är tredje delen av den klassiska vikingaskrönan om Röde Orm. Vore denna serie ett långskepp skulle det vara byggt med förnämlig skicklighet och ändå segla rätt på grund, tack vare ett svagt manus.

Frans G Bengtssons gamla bok är helt enkelt inte så bra, och själv börjar jag tröttna på de dryga och självgoda kämparna Orm och Toke. Charlie Christenssen behöver konsultera sin gamle hjälte Arne Anka inför sista delen, verkar det som.

Allt för konsten, antologin med nordiska serietecknare utkommer för tredje gången och årets utgåva är en liten säck full av pärlor i mångahanda färger och fasoner.

Lokalpatrioterna kan notera att både Daniel Ahlgren och Mats Källblad finns med. Källblad är självbiografisk utan att vara introvert när han berättar en varsam skogshistoria med doft av kåda, diesel och hembränt.

Vardagssurrealismens späda planta slår ut i full blom i denna synnerligen läsvärda antologi. De stolliga tecknarna har återkommit från sin ökenvandring i verklighetens länder.

Personlig favorit är Herr Matti Hagelberg med Atom-Tom, förgöraren. Kan inte beskrivas, måste betraktas. (Hagelberg utkom med eget album för ett tag sedan.)

Velibor av Mikael Mildén och Viktoria Laeben-Rosén är nutidshistoria och en av de bästa Sarajevo-serier jag läst. Ändå handlar den egentligen inte om kriget i kollaps-Jugoslavien utan om hur svårt det är att tala om det.

Så här bra kan serier vara.

Anders Blomdahl