"Hon var en fara för sitt eget liv"
Hennes läkare bedömde att hon var en fara för sig själv. Enligt den länsrättsdom som godkände tvångsvården bedömdes "patienten sakna sjukdoms insikt och uppfylla samtliga kriterier för konvertering till psykiat-risk tvångsvård".
Johanna Sällström var riktigt dålig. En insikt som fått henne att söka hjälp. Två dagar senare hade den frivilliga vården omvandlats till tvångsvård. Tre månader senare hittades hon död ensam i sin lägenhet i Malmö. Enligt preliminära uppgifter från rättsläkaren begick hon självmord. Johanna Sällström fick upprepade permissioner trots att läkarna på tidigt stadium ansåg att hon kunde göra sig själv illa. Roy Sällström hävdar att behandligen av dottern var mycket bristfällig. Bortsett från medicineringen hade hon, enligt pappan, tillgång till en sjukgymnast och en arbetsterapeut.
– Jag ser ingen behandling i ordets rätta bemärkelse. Hon sövdes ner med psykofarmaka och hon fick lite massage av en sjukgymnast. Men det handlade mest om en förvaring på sjukhuset, säger Roy Sällström, pappa till Johanna.
Jadwiga Lacohowicz är verksamhetschef och överläkare på psykoskliniken vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö. Hon hänvisar till sekretess och vill inte kommentera ett enskilt ärende.
Allmänt sett sker en löpande bedömning av patienter som befinner sig i situtioner liknande Johanna Sällströms. Jadwiga Lacohowicz konstaterar att allt eftersom patienten blir bättre läggs en planering för behandling. Frigång och permission utesluts vanligen inledningvis. Är diagnosen osäker görs också ytterligare utredning av patienten. Hur långt "inledningsvis" är varierar från fall till fall. – I flera psykiatriska tillstånd kan symptomen likna varandra. Det är viktigt att veta vad det är man behandlar. Flera tillstånd är reaktiva. Det vill säga uppstår efter att en händelse, ett stort trauma. I vissa fall kan man bli psykotisk eller deprimerad. I vissa fall utvecklas schizofreni, säger Lachowicz.
Efter en intensiv period med film- och teaterarbete kollapsade Johanna Sällström i november förra året i samband med uppsättningen av Måsen på Ystads teater. Sedan en längre tid tillbaka mådde hon psykiskt dåligt. Bland annat beroende på hårt arbete och minnen från tsunamikatast-rofen i Thailand. Roy Sällström uppfattade dottern som manisk i samband med teaterarbetet i Ystad. Två dagar efter att hon själv sökt hjälp på den psykiatriska kliniken i Malmö beslöt chefsöverläkaren ansöka om tvångsvård. Ansökan godkändes och hon togs in på tvångsvård under en period av fyra månader. Trots beslutet fick hon flera permissioner utan ledsagare. Senast dagen före självmordet.
– Hon hade varit uppe i Stockholm och hälsat på sin dotter. Hon bad sen om permission igen och var med en kompis under helgen. Därefter ringde hon och ville ha permission efter helgen... Hon undrade också vilken dag hon skulle ha samtal på kliniken... Hon ville något, men läkarna missuppfattade det och tog det som ett friskhetstecken.
– Det är för mycket skolbokstänkande... alla ser likadana ut... Johanna var skådespelerska och hon visste vem hon skulle manipulera för att få sin vilja igenom, säger Roy Sällström bedrövat.
Jadwiga Lacohowicz konstaterar att permissioner under den inledande fasen av en behandling är mycket ovanliga. För att få permission utan ledsagare under en tvångsvård måste man, enligt Lacohowicz, först visa att man kan hantera vardagen och sig själv. Att permission utan ledsagare lämnas efter några månader i samband med en tvångsvård är dock inte ovanligt.
– Det kan hända. Speciellt i lättare tillstånd, men ingen släpper en patient efter några dagar eller utan att göra en grundlig bedömning.
Johanna Sällström blev 32 år gammal. Den ansvariga kliniken vid Umas kommer att utreda det inträffade och därefter upprätta en lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen.
Robert Jönson
0411-55 78 69
robert.jonson@allehandasyd.se
