Klotter klotter konst?
Undervejs - 222 tegninger fra Picasso till Yoko Ono Louisiana, Humlebæk, t o m 4/11 Konsten står aldrig still. Den är alltid på väg. På väg att skifta betydelse, utseende, form och mening. Gränser har varit till för att sprängas och alla uttryck har varit möjliga. Som ett stort konstnärligt laboratorium kan man se på konstutvecklingen de senaste 100 åren, då konstnärer sökt sig fram och experimenterat för att beträda nya otrampade stigar. Ibland har dessa strävanden slagit hål på konventioner och öppnat nya dörrar, andra gånger har de lett in i en återvändsgränd – nytt till varje pris. Så har idealen och utgångspunkterna växlat med teserna bakom konsten, men rörelsen - själva arbetsprocessen - har konstpubliken sällan fått inblick i. På museer och gallerier visas de färdiga resultaten upp, men där besvaras inte frågorna om tillblivelsen. En som tagit fasta just på det är amerikanen Gilbert Silverman, som nu ställer ett urval arbetsskisser ur sin samling till Louisianas förfogande i Undervejs - 222 tegninger fra Picasso till Yoko Ono. Det här intresset började för Silvermans del i Tokyo 1970. Där såg han på Nationalmuseet hur man höll på att uppföra en installation av Sol Lewitt efter dennes instruktioner. Konstnären var inte närvarande. Tanken att konstens idé var större än konsten själv, tilltalade Silverman, som några år senare kontaktade Sol Lewitt och köpte anvisningarna till installationen han sett i Japan. De ingår nu i utställningen. Och så har det fortsatt. Bruksanvisningar, arbetsskisser, förstudier i mer eller mindre arbetat tillstånd av ett hundratal olika konstnärer trängs med varandra. Här finns traditionella skisser av till exempel Tinguelys skrotmaskiner, Moores skulpturer och Vasarelys optiska konst, men allra mest rör det sig om bruksanvisningar på längden och tvären, i kurvor, tabeller och geometriska figurer. Det är ingen enhetlig samling även om de allra flesta exemplen är tänkta som förlagor eller anvisningar. Men undantag finns. Christo – konstnären som gjort sig känd för att bland annat packa in byggnader i tyg – gör skisser av sina arbeten enbart för att kunna finansiera sina projekt med dem. De är således inte menade som arbetsskisser. Och inte heller för de konstnärer som sysslade med land art. För dem blev skisser och fotografier verkets utsträckta arm till publiken på gallerierna, eftersom ”originalet” oftast befann sig på otillgängliga platser långt bort. Medan fluxus-konstnärernas nedpräntade hugskott ska uppfattas som skisser där det färdiga verket avslutas i betraktarens huvud. Louisiana uppmanar besökaren till närstudium av verken och det är motiverat. För vid en snabb genomgång av dem förefaller det mesta bara vara texter, klotter och planritningar. Det är med andra ord inte i första hand en visuell utan en intellektuell utställning som väcker frågor om när ett konstverk blir till, hur det blir till och när det är färdigt. I sin förlängning uppstår då också frågan – vad är konst? Ja, till exempel har alla utställningens verk förlänats konststatus efterhand som de anskaffats. Sammanhanget får definiera betydelsen. Det är inte ointressant, men Undervejs kräver tid och ett stort mått av välvilja för att engagera. EVA DANDANELLE
