Konstens arkeolog
Konst Jan Håfström: ”Nattens industri”. Dunkers Kulturhus, Helsingborg till 9/3 Det är en utställning på liv och död. Konstnären Jan Håfström ser döden som en viktig del av livet, medvetenheten därom genljuder i allt han gör. Döden och ondskan är närvarande i hela hans bildvärld, men de står inte oemotsagda. Nu visas Nattens industri med verk av Håfström på Dunkers Kulturhus. Det är en utställning med retrospektiva drag. Den blickar ända tillbaka till Håfströms barndom. Här finns en hel del äldre verk, inklusive en massa teckningar gjorda av honom som 10-åring, en installation skapad särskilt för Dunkers och flera nya målningar. Det är med andra ord en bred presentation av konstnären som görs. Han är en konstens arkeolog, Håfström, som gräver efter då och där för att det är av betydelse för oss idag. Det förflutna, inklusive hans eget, har alltid varit väsentligt i hans verk. Spåren av historien ger bilderna en tydlig tidsdimension som talar till oss om det som skett. Installationen Station Z är en rekonstruktion av en duschanläggning i ruiner från ett koncentrationsläger i Tyskland. Inför den väcks minnet än en gång av de fasor som utspelades på platsen. Men dödens kamrar är nu söndervittrade och ur spillrorna föds hoppet. Den dubbelheten finns också hos Håfström. Mot döden som bakgrund står livet. Mest känd på senare år är Håfström för sina Walker-målningar och här visas ett flertal både gamla och nya. Fantomen med dödskallen som symbol, från de djupa skogarna i Bengali, kamouflerar sig i kostym till Mr Walker när han besöker storstaden. Här uppträder han på språng, men springer han till eller från? Gömmer han sig eller bevakar han någon? Hans uppdrag är oklart och hans status inte längre självklar. Vem är han? Det centrala verket på utställningen är målningen Den övre stationen som är en slags bearbetning av Joseph Conrads Mörkrets hjärta, vars huvudfigur Kurtz har en del gemensamt med Mr Walker, båda är vita, enväldiga män i Afrikas inre. Håfström lär ha arbetat med målningen i flera år. Nu återger den ett förtätat, väldigt mörker där ett obestämt, formlöst ljus försöker tränga fram. Det är en bild som talar ett helt annat språk än Walker-bilderna, men banden mellan dem finns där ändå. På samma vis hakar Håfström bilder och ämnen i vartannat ända från de tidiga barnteckningarna fram till dagens målningar. De förskjuter och förändrar perspektivet, fördjupar det, vänder och vrider på det. Det är inga vackra bilder Håfström gör, världen är inte sådan, men tillsammans representerar de ett sällsamt och konsekvent konstnärskap. Eva Dandanelle kultur@kristianstadsbladet.se
