Konstens tio-i-topp
1. IASPIS (The International Artists Studio Program in Sweden), Fredsgatan 12, Stockholm: Ganska blygsam, och lite smått okänd, är Iaspis trots det Sveriges mest spännande konstinstitution. Med regelbundenhet arrangerar Iaspis diskussionsaftnar, seminarier och debatter. Viktigaste funktionen fyller dock Iaspis genom sitt ateljéprogram där några av samtidskonstens mest intressanta konstnärer får möjlighet att bo, arbeta och ställa ut i Stockholm under en sexmånadersperiod. 2. BildMuseet, Gammlia Umeå: Museichef Jan-Erik Lundström har på några år lyckats placera Umeå Universitets konstmuseum på världskartan. Trots en begränsad budget producerar BildMuseet den ena efter den andra av högintressanta konstutställningar och projekt. Under Bildmuseets tak samsas postkoloniala världsutställningar med barnboksillustrationer - just nu i formen av Isaac Julien och Pernilla Stalfelt. 3. Magasin 3, Frihamnen, Stockholm: Magasin 3 är konsthallen utan ekonomiska problem. Bekostad av finansmannen Robert Weil produceras två utställningar om året av högsta internationella snitt. Nyligen har man utökat sina lokaler i Frihamnen med ytterligare några hundra kvadratmeter, vilket antyder att Magasin 3 kommer att satsa på fler utställningar och projekt. Utställningen Free Port är en av landets mest intressanta utställningar just nu, och befäster Magasin 3:s position som en av landets tungviktare. 4. Tensta konsthall, Tensta torg, Stockholm: Konsthallen i Tensta har en märklig förmåga att locka till sig internationellt namnkunniga konstnärer. Dessutom har man en vaken blick för förändringar i konstlivet och modet att experimentera sig fram. Den gamla konsumbutiken har visat sig passa perfekt för videoinstallationer, och för tillfället visar man den högintressanta iranska videokonstnären Shirin Neshat för andra gången. 5. Vikingsbergs Konstmuseum, Vikingsbergsparken, Helsingborg: Detta är listans knallsensation! Nye intendenten Magnus Jensner har lyckats förvandla Helsingborgs gamla konstmuseum till en spännande institution där äldre- och samtida konst kopplar grepp på varandra med stor friktion som resultat. Utställningen Måleri i förändring, i kombination med de nya lokalerna som museet ska flytta in i efter årsskiftet, gör att Vikingsberg känns som en institution på uppåtgående. 6. Rooseum, Gasverksgatan 22, Malmö: Rooseums nye chef Charles Esche har brutit radikalt med traditionerna som Lars Nittve och Bo Nilsson skapade på Fredrik Roos konsthall. Just nu liknar Rooseum mest en enda stor experimentverkstad, som försöker skapa konst som ”händer” snarare än ”är”. Strategin som syftar till att bredda konstbegreppet är intressant, om än lite vagt genomfört. 7. Liljevalchs Konsthall, Djurgården, Stockholm: Med Bo Nilsson och Niclas Östlind som pådrivare genomgår Liljevalchs konsthall just nu en förvandling. Man arrangerar debatter och seminarier och har ett ambitiöst utställningsprogram som skiljer sig från den genomtröskade verksamhet som utmärkte konsthallen förut. En viss överrepresentation av manliga svenska konstnärer födda på 1950-talet går emellertid att skönja. Dan Wolgers är det senaste exemplet... 8. Göteborgs Konsthall, Götaplatsen, Göteborg: Det här är en av Sveriges mest ojämna institutioner, som verkar sakna en idé för hur man ska bedriva sin verksamhet. Just nu pågår dock den intressanta utställningen Urban Nature vilket gör att man än en gång utvecklar förhoppningar om att något nytt är på väg att hända med Göteborgs Konsthall. 9. Gävle Konstcentrum, Kyrkogatan 29, Gävle: Konstcentrum i Gävle blev under Niclas Östlinds tid nationellt uppmärksammad. Framförallt bevisades att intressant konst är både lokal och global på samma gång. Vad den nytillträdde ersättaren Pia Kristofferson har för avsikter med Gävle Konstcentrum återstår att se. 10. Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1, Stockholm: Efter en period av stiltje verkar det som om Färgfabriken håller på att återerövra sin position som en av landets mest intressanta konstinstitutioner. Utställningarna med Maurizio Cattelan, Leif Elggren och nu senast Jan Håfström visar att det fortfarande finns ett tomrum att fylla i svenskt konstliv. Stockholm at Large som pågår just nu är just så där ”lagom” apart för att ett spännande skimmer ska lägga sig över Liljeholmen. Bubblare. Moderna Museet, Skeppsholmen, Stockholm: Med utställningen Fernando Botero har Moderna Museet i Stockholm drabbats av dubbelt mögelangrepp. Botten måste med andra ord vara nådd, och nye museichefen Lars Nittve har fått en perfekt start: allt kan bara gå uppåt från och med nu. PATRIC MOREAU
