Kroppsligt och nära
Ny bok
Sara Villius: "Battle" (Norstedts)
Sara Villius debuterade 2002 med boken Nej, det är en snöklump. Både hon och boken fick stor uppmärksamhet. Hon för sina uttalanden om den konservativa bokbranschen och egna krav på medbestämmande i processen – boken för sina litterära kvaliteter.
I nya boken Battle tar Villius vid där hon slutade. Texterna är utlagda som ett pussel. Kapitlen bär namn som Miss Kollo, Lillans mamma, Åka bilen och andra till synes banala fraser. Vissa bitar passar ihop, teman och berättelser återkommer och kedjas vid varandra. Men de lever också sina egna liv och kan läsas separat.
Det handlar mestadels om kvinnan i olika åldrar; som liten flicka på dagis, som barnvakt, som flickvän, som moder. Flera gånger möter vi den tonårstjej som ringer telefonsexlinjer och beter sig tvärtemot vad man förväntar sig av en sjuttonåring tjej.
Genom hela boken finns en röd tråd i form av ett slags erotisk underton. Låt mig ge ett exempel, en scen där en ung kvinna följt med en man hem:
Sen skojar han och tar av sig tröjan. Om jag har tagit av mig min tröja så kan väl du ta av dig din, annars blir det orättvist. Men jag vågar inte säger jag. Han tjatar och jag går med på att ta av mig i badrummet där det är mörkt. Han kommer in och känner på mig och blir upphetsad och andas. Jag spänner ut brösten. Det är bättre här än när han ligger med huvudet där nere. Han börjar ta av sig sina byxor. Nä, säger jag. Jag tar på mig min tröja.
Det är kroppsligt, nära, ofta lite farligt eller förbjudet och läsaren vet sällan hur det ska sluta. Vem som ska sätta gränsen och var. Här finns förväntningar som inte infrias och kärlek som uteblir. Ofta handlar det om killar eller män som är okänsliga, därför blir distansen mellan könen, det gåtfulla i olikheterna, ett framträdande inslag i författarens skildring.
I Battle får vi glänta på dörren, undra, fnissa och förfäras, men det blir aldrig plumpt eller vulgärt. Villius har en förmåga att skapa känsla och närvaro med ytterst få ord och hon experimenterar effektivt med antydningar.
Barnsligheten, fantasiflykten, de kantiga karvade konturerna, avskalandet av överflödiga ord och element: det är naivistiskt så det förslår.
Sara Villius kan läsas som en litteraturens Hilding Linnqvist. Vi får se verkligheten ur den naivas oskuldsfulla perspektiv och mitt i all denna enkelhet uppstår en förnimmelse av vacker poesi. Hennes bok är ett litet mästerverk.
Nicolas Jacquemot
