Kvinnor som trotsar tyngdlagen

I femton år har forskarna försökt lista ut hemligheten bakom den enorma styrkan hos många av tredje världens kvinnor. Det ser ut som de upphäver tyngdlagen när de utan synbar ansträngning i timmar bär familjens dagliga ranson av dricksvatten från vattenkällan till hembyn.

En förklaring har varit att det är nedärvt, kvinnorna skulle ha en särskild gen för detta, en annan teori är att de har begåvats med osedvanligt välutvecklade nackmuskler.

Men afrikanska kvinnor är, med undantag av nackmusklerna, inte mer vältränade eller friskare än kvinnor i väst. Trots det slår de med hästlängder fulltränade amerikanska soldaters förmåga att med full stridspackning ta sig fram i terrängen.

Detta har forskaren Norman Heglund vid Harvarduniversitetet grubblat på i snart ett kvarts sekel. När han som doktorand i mitten på 70-talet reste till Kenya för att studera vilda djur, fascinerades han av hur kvinnorna orkade bära tunga bördor på huvudet, samtidigt som de hade ett eller flera barn hängande på rygg eller mage.

heglund bestämde sig då för att undersöka hur stora bördor kvinnorna mäktade med utan att bli trötta. Han mätte dels syreupptagningsförmågan, dels hur mycket extra energi kvinnorna förbrukade.

En grupp kvinnor fick gå på ett rullband med en hastighet av tre kilometer i timmen. Efter en stund placerades en tiokilostyngd på deras huvuden, samtidigt som de uppmanades att fortsätta gå i samma takt.

–Det visade sig att kvinnorna bara fortsatte att gå som om tiokilostyngden inte existerade, säger Norman Heglund.

Heglund kunde lasta på en femtedel av kvinnornas egen vikt på deras huvuden utan att det påverkade deras andning. De klarade faktiskt av ännu tyngre bördor utan att förbruka särskilt mycket mer energi.

Faktum är att kenyanska bykvinnor lätt skåpar ut unga vältränade amerikanska soldater. När de senare tvingas bära 70 procent av sin egen kroppsvikt förbrukar de dubbelt så mycket syre som under vila. Kvinnornas syreförbrukning ökar bara med 50 procent.

är det generna? Eller halsmusklerna? Heglund börjar ana att det kan ha att göra med kvinnornas sätt att röra sig. Varje gång en ”olastad” människa tar ett steg är det som när man rullar en kvadratisk kloss framåt. Den ställer sig på högkant för att falla ner på den platta delen och så vidare, i en slags upp- och nedåtgående pendelrörelse.

Med hjälp av den italienske gångexperten Giovanni Cavagna vid Milanouniversitetet kom Heglund närmare lösningen. Kanske var det så att afrikanska kvinnor går mjukare – med en effektivare pendelrörelse.

Forskarna började studera kvinnornas sätt att gå. Efter flera års forskning har de utvecklat ett dataprogram med vars hjälp de kan analysera den pendlingsenergi som överförs vid varje steg.

Det visade sig att en olastad kenyansk kvinna går på precis samma sätt som sina medsystrar i Europa. Men så fort hon bär på en tung börda märks skillnaden. Den märks halvvägs i steget, just när kvinnan balanserar på ena benet, och med kroppsvikten liggande över ena foten flyttar den andra foten framåt.

den västerländska kvinnans steg tappar, under 15 millisekunder, höjd snabbare än den ökar i hastighet och förlorar en del av den framåtsträvande rörelseenergin. De afrikanska kvinnorna däremot tappar oftast ingen höjd alls, utan behåller tyngdpunkten på samma nivå och därmed också rörelseenergin framåt.

Det är där, hävdar Norman Heglund, hemligheten ligger.

Allteftersom bördan på huvudet blir tyngre, gör de afrikanska kvinnorna allt kortare ”mikropaus” mitt i steget. Gången blir mjukare och de ”flyter” fram genom landskapet.

Kan en europeisk kvinna lära sig att röra sig på det sättet? Giovanni Cavagna betvivlar det, även om han egentligen inte tror att det finns några biologiska hinder för det. Snarare då kulturella.

–Jag tror att det är något som man lär sig i mycket tidigt i barndomen, säger han.

P O LINDSTRÖM/TT