Länge leve 90-talet!

På teven var det Beverly Hills 90210 som gällde. 1995 blev det tillåtet att registrera partnerskap mellan två personer av samma kön.

- 90-talet är större delen av min barndom, säger Caroline, 19 år. Jag kommer ihåg mycket av de kläder jag hade då, jazzbyxor till exempel. Hon fortsätter med Girl Powerns största förespråkare Spice Girls.

Decenniet hade många ljusa stunder, men tyvärr även en hel del mörka. Folkkära prinsessan Diana dog i skenet av pressens fotoblixtar.

Estonia försvann ner Östersjöns svarta djup och många människor fick aldrig mer skåda dagens ljus. Diskoteksbranden i Göteborg 1998 chockade Sverige med alla unga dödsoffer.

En av de mest utdragna miljökatastroferna inträffade, då pratar jag givetvis om Hallandsåsen. 1995 gick Sverige med i EU, huruvida det är bra eller dåligt ger jag inte uttryck för.

Lena, 42, minns speciellt början av årtiondet:

- Bankerna strejkade och alla var jättefattiga. Det gick inte att hämta ut pengar från banken.

Tanja, 20, ser tillbaka på tiden som mycket lek och bus med kompisar.

- Kläderna var konstiga. Jag kommer särskilt ihåg ett par byxor, knallorange och i ett hemskt glansigt material. Jag älskade byxorna då, men i dag skäms jag när jag ser gamla bilder.

Vem kommer inte ihåg kläderna i pastellfärger och mysko material? Garderoben var verkligen aningen färggladare under den perioden.

1990-talets mode skulle kunna beskrivas som väldigt rörigt och väldigt mycket. 80-talet hängde med ett tag in på 90-talet, men så småningom artade sig ett nytt mode.

Plastnappar i alla dess färger och storlekar. Magtröjor och Adidasbyxor à la Spice Girls. Alla bar Championtröjor utan att veta varför. Tjejer var coola i stentvättade jeans, vitt linne och en öppen flanellskjorta. Caterpillar var ett märke som mer än ofta fladdrade förbi på kepsar och tröjor.

Icke att förglömma under det senare 90-talet är jazzbyxorna. Därefter var det jazzbyxor med kjol över, dåtidens lager-på-lager.

Ett praktexempel på hur vi klädde oss under 90-talet är "Fucking Åmål". I filmen kan vi se klockrena klädkombinationer på både killar och tjejer.

Killarna bar randiga tröjor och collegetröjor från JC. På huvudet fanns en mittbena eller keps. Jag kommer ihåg hur alla killar i klassen helt plötsligt blev hiphoppare och då var det Wu-Tangbyxor och Fubu som gällde.

Det är omöjligt att glömma hur alla dansade loss till klassikern "Macarena". Det hann inte gå mer än ett par sekunder, sen var alla uppe på dansgolvet och gjorde den speciella dansen.

På radion sjöng käcka Arvingarna "Eloise" flera gånger om och till sist blev det väl lite tjatigt.

Inte heller går boybanderan att glömma. Backstreet Boys smörade den ena balladen efter den andra och alla var kära i sockersöta Nick. BSB var inte de enda som fick flickorna på fall, vi hade även N*Sync, Westlife och Hanson.

"Roses are red" med Aqua, "Don't Speak" med No Doubt och "To the moon and back" med Savage Garden spelades flitigt på radio och musikkanaler.

På frågan om vilken musik som gällde på 90-talet svarar Christoffer, 19:

- Nirvana! Det var mycket alternativ rock, Pearl jam, Soundgarden, Oasis och sådant. På tal om 90-talet tänker jag även mittbena och fotbolls-VM 1994, berättar han.

Om 2000-talet är dokusåpornas tid så var 90-talet såpornas storhetstid. Då tänker jag på "Tre kronor", "Skilda världar" och "Vänner och fiender". Jag förstår fortfarande inte i dag varför det blev ett sådant drastiskt slut på "Tre kronor" och har ens "Skilda världar" något slut?

Själv såg jag "Titanic" om och om igen och grät ändlöst med tårar varenda gång Leo dog. Varje fredag satt familjen bänkad framför underhållningsprogram som "Fångarna på fortet" och "Sikta mot stjärnorna".

I Lukas Moodyssons "Fucking Åmål" vrålade Elin (Alexandra Dahlström) att hon ville knarka och Agnes (Rebecka Liljenberg) satt och skar sig i handlederna.

Filmen chockade och blev en av decenniets mest omtalade ungdomsfilmer. Rebecka Liljenberg och Alexandra Dahlström fann sig själva i identitetssökandes djupa träsk och blev lesbiska.

Varenda eftermiddag efter skolan var det "Beverly Hills 90210" och "Ricki Lake" som gällde. Ingen av oss kan heller glömma söta Laura i "Lilla huset på prärien". En serie som spirade av familjelycka och fiolspel vid kvällsbordet. Pappa Charles var så charmig och faderlig.

Det är lätt att bli lite nostalgisk över trippen tillbaka till 1990-talet. Det hände mycket bra och mycket dåligt. Och vid närmare eftertanke är decenniet rätt så intressant.

Mitt 90-tal bestod till större delen av barndom och yngre tonår, men jag minns rätt mycket ändå. Speciellt har musiken satt sina spår. Det är ofta jag slänger på en gammal klassisk blandskiva med 90-talsmusik. Då känner jag mig hemma.

Det var ganska hemtrevligt på 90-talet. Programmen på teve var mycket mer familjära och roliga, eller ja, förutom Sten Frisk i "Tre Kronor". Han var ingen trevlig typ.

På teve i dag får vi följa fetmans språngmarsch över världen, vi får ta del av hur misslyckade människor är och hur tråkiga deras liv är. Är det fler än jag som faktiskt längtar tillbaka till de trevliga programmen?

Anna Feldt