Litteraturens Frida Kahlo

Ny bok

Vigdís Grímsdóttir: "Från ljus till ljus" Övers. Inge Knutsson (AlfabetaAnamma)

Det är med stor auktoritet isländskan Vigdís Grímsdóttir leder läsaren in i sina berättelser. Du bjuds in i ytligt sett realistiska situationer, men snart skapar de sammanförda storheterna en lätt bisarr stämning. Försöker du redogöra för skeendet låter det ofta patetiskt.

I debutverket En flicka i skogen (på svenska 1994) letar en flicka efter böcker i soptunnor och lever ett liv som mest liknar en baglady's. I Grandavägen 7 (1996) släpar ett barn omkring på en säck innehållande benen av sin ihjälkörda älsklingshund.

Trots dessa till synes nog så sorgliga skeenden äger berättartonen och karaktärernas livshållning en sådan optimism att de förtar tragiken. Och läsaren dras med i spänningen mellan sorgen och glädjen, mellan motiv och uttryckssätt, och utsätts för en slags magisk verkan som det är svårt att finna ord för.

För Grímsdóttir existerar ingen gräns mellan barnets värld och den vuxnes. Barn är förnuftiga och tar ställning på sätt som vanligtvis är förbehållet vuxna. Så är fallet också i hennes senaste roman, Från ljus till ljus.

En redan från födseln moderlös tioårig flicka överges av sin far och fostras tills vidare av en vän till fadern. Flickan heter Rosa efter faderns ända sedan barndomen stora kärlek, då han kom över ett fotografi på en kvinna från Santa Fe i New Mexico. Han har bara sett henne på fotot men kan inte befria sig från hennes uppenbarelse. Hans stora önskan i livet har varit att någon gång uppsöka henne och förklara henne sin kärlek. Han överger sin dotter, lämnar en trygg tillvaro i ett tryggt land och beger sig på vinst och förlust till Mellanvästern.

Varvad med tentakler bakåt och någon gång in emot en villkorad framtid (med "skulle kunna ha…") rör sig berättelsen framåt i treårskliv och varje kliv innebär ett nytt steg i Rosas vuxenblivande, där inte minst relationer till det motsatta könet spelar stor roll. En fasters egenhändigt tillverkade kortlek och siarkonst inger henne styrka i livets omvälvningar.

Rapporter från faderns sökande anländer med varierande frekvens. När han till slut efter närmare ett decennium når målet för sitt livsprojekt och därefter möter sin dotter igen uppdagas några oväntade sanningar.

Historien är alltså tämligen sentimental och slutet i stort sett lyckligt. Samtidigt drivs stiliseringen så långt att sentimentaliteten slår över i sin motsats. De skarpt tecknade scenerna kommenteras ibland genom konstverk utförda av en romanfigur, vars förebild heter Frida Kahlo. Anspelningen på Kahlo är knappast tillfällig. Den mexikanska konstnärinnan lät inget hindra henne från att leva ut sin känslor i livet och konsten, trots kroppsliga skavanker och en odräglig make.

Grímsdóttir förmedlar starka känslor med drag av naivism som kan vara en litterär motsvarighet till Kahlos färgstarka bildkonst. Liksom Kahlos liv och konst präglades av obändig livslust genomsyras karaktärerna i Från ljus till ljus av ett stort mått optimism inför livet.

Hos dem finns inga spår av tvivel på att inte kunna ta sig över eller skjuta undan livets hinder.

I kombination med det gåtfulla berättandet skapar det en obändig tro på livet, på passionen som bryter mot ett och annat tabu.

Jan Erik Bornlid

kultur@kristianstadsbladet.se

Jan Erik Bornlid är kulturskribent och gymnasielärare i Kristianstad.