Ljusgloben lyser i mörkret

Mycket i den samtida konsten kretsar kring en serie tidlösa konstanter av motstridiga krafter: rörelsen och det statiska, synligt och osynligt, ljud och tystnad, liv och död. Åsa Lipka Falck undersöker, i sina fotografiska verk, pendlingen mellan ljus och mörker. Hela hennes sparsmakade utställning i Hässleholm Kulturhus rör sig i det elektriska spänningsfält som uppstår när ljuset ger mörkret djup och när mörkret äter sig in i ljuset.

Men hennes utgångspunkter är strängt personliga – dels gör hon en dokumentation av den damm/kraftverk som hennes farfar var med om att bygga i västra Jämtland. Dels berättar hon om en resa hon nyligen gjort med sin pappa tillbaka in i släktens geografiska förankring.

I en stor videoprojektion på ena långväggen brusar vattnet rakt ut i rummet som en väldig och otyglad kraft. Detta blåkallt skummande vatten som blir till en lysande och sprakande elektricitet inne i kraftverket.

Ett återkommande element i den här utställningen är ljusgloben. Den glaskula som på något mirakulöst sätt både stänger in och tyglar ljusets krafter och som samtidigt förblindande kan lysa upp mörkrets rum.

I en mindre videoinstallation blir denna ensamma ljuskälla till ett lysande, forskande öga. En samlad bild för den dubbla känslan av fascination och obehag inför elektriciteten. När ljusglobens runda vithet pendlar där i svärtans mörkerrum anar vi hur det någonstans mellan svart och vitt också kan slå gnistor in i en mer färgrik tillvaro.

THOMAS KJELLGREN