Marian Keyes såpopera håller

Nyheter • Publicerad 5 augusti 2001

Marian Keyes: Sista chansen. Övers Ia Lind (Norstedts) Irländska Marian Keyes debutbok Vattenmelonen blev en total succé, och hamnade på topplistor över mest sålda böcker världen över. De två uppföljarna, En oväntad semester samt När Lucy Sullivan skulle gifta sig har gjort Keyes till en av Sveriges mest lästa författare de senaste åren. Sista Chansen kommer knappast att få Keyes popularitet att minska. Den här gången handlar det om tre vänner, Katherine, Tara och Fintan. Katherine är singel, ytterst sval elegant och inställd på att aldrig släppa någon karl nära. Intresset för jobbarkompisen Joe är en fara hon helst vill undvika till varje pris. Tara lever i ett mediokert förhållande med en riktig skitstövel till karl, men anser att vilket förhållande som helst är bättre än att leva ensam. När homosexuelle Fintan blir dödligt sjuk (och nej, surprise, surprise, det är INTE aids, även om alla också i boken förstås tror det), så vill han att hans två närmaste vänner ska göra varsin sak för honom: Tara ska bryta med sin eländige karl, och Katherine ska våga tro på kärleken. För naturligtvis ligger det en mörk historia begravd bakom isdrottningen Katherines envisa vägran att engagera sig. En mörk historia som har med bokens inledningsvis ganska förvirrande sidospår att göra, den egoistiske skådespelaren Lorcans liv och leverne... Marian Keyes har hittat sin egen stil. Att läsa hennes böcker är som att äta en godispåse – helt plötsligt sticker man ned handen och inser att man visst hade ätit upp alltihop... och man som hade tänkt spara så det skulle räcka länge. Men det är lätt att sluka Keyes böcker, hon skriver medryckande, igenkännande, fullt av skrivarglädje och kryddar med humor och ironi. Men till skillnad från de många andra "jag-är-singel-runt 30-böckerna" så är humorn och ironin sällan på huvudpersonernas bekostnad. Även om levnadssituationerna skapar tragiska figurer i en såpopera som Sista Chansen så finns ändå en intelligens och ett sunt tänkande hos Keyes kvinnor (till skillnad från exempelvis Bridget Jones, där huvudpersonens förvirring och klantighet tycks vara hela drivfjädern i handlingen). Visst finns det pekpinnar i Keyes böcker, en snusförnuftig och alldeles för självklar sensmoral som en lite nedlåtande klapp på axeln. Men den framförs så charmigt att man inte störs av moralpredikningarna. CECILIA SVENSSON

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons