Med fokus mot litteraturen i nordväst
Ariel 2-3/2001. Tidskrift för litteratur Red. Mikael Nydahl Ingen kan påstå att litteraturtidskriften Ariel står för inställsamhet eller populism. Istället är det marginalens litteratur som är i fokus; Ariel månar om udda språkområden och om författarskap som försummats av TV-program och trendiga kultursidor. På sistone har man bland annat uppmärksammat litteratur från Litauen, Portugal och Kap Verde-öarna. Det är förstås ett hedervärt och – tänker jag mig – rätt otacksamt arbete, men det har i alla fall utförts med en strävsam trotsighet i många år – Ariel är nu inne på årgång 83! Särskilt trevligt har det varit att ta del av tidskriften det gångna året, då Paul Soares och Sara Gordan blivit nya redaktionsmedlemmar. Tidskriften har genom deras medverkan fått en välbehövligt yngre profil. Men fokus ligger alltså fortfarande på det udda, inte omedelbart lättåtkomliga. Så även i det nyligen släppta dubbelnumret. Här är temat litteratur från Nordens västra delar – det vill säga Island och framför allt Färöarna. Jo, det finns faktiskt en hel rad poeter på dessa karga öar – och Ariel bjuder på dikter av sju färöiska och två isländska poeter. Särskilt de färöiska bidragen är en lätt obskyr läsupplevelse; man möter här en poesi som inte andas något av postmodernism, svenskt 90-tal och annat som i alla fall jag vant mig vid som nutida lyrikläsare. Istället framträder en dikt vilken snarare är nyenkelt konkret och drastiskt korthuggen. Men detta dubbelnummer bjuder också på en del nyskrivet svenskt material. Bland detta finns en hel del bra, men personligen fastnar jag för lundapoeten Niklas Törnlunds fem prosadikter, som är skrivna i en avskalad, närmast tranströmerskt drömsk stil. Här är ett par av hans vackraste rader: Mitt i septembernatten går en råbock omkring på kullen och proklamerar sitt välde. Jag ser honom inte, men seismiskt förnimmer min kropp tyngden av hans. Och den vilda rösten! Det är som om själva marken röt; som om alltings mörka flod mynnade i hans strupe. Det är alltså en tämligen blandad samling texter som möter oss i nya Ariel. Det är ofta överraskande och spännande, men ibland också torrt och väl akademiskt. Ändå vinner Ariel i längden med sin orubbliga integritet -det här är en tidskrift som lever och frodas bortom trendernas glans. PETTER BENGTSSON