Med framtiden i våra händer

Recensionerna av Margaret Atwoods nya roman "Oryx och Crake" har varit lysande. Återigen höjs röster om att Margaret Atwood nu borde få det nobelpris som så många tycker att hon förtjänar.

I över 40 år har hon författat lyrik, noveller, essäer och romaner. Debuten kom 1961 med en diktsamling. Åtta år senare publicerades hennes första roman, "Den ätbara kvinnan". I dag finns Margaret Atwoods böcker översatta till ett tjugotal språk, allt från isländska till japanska.

Man kan undra vad som driver henne. Själv säger hon att det inte handlar om ett aktivt val.

– Jag valde aldrig mellan att bli läkare, advokat eller författare. Att vara författare är mer som ett kall, konstaterar hon. Redan 1985 skrev Margaret Atwood sin första civilisationskritiska framtidsskildring, "Tjänarinnans berättelse". En bok om ett strängt religiöst samhälle där kvinnan har fjättrats vid spisen och anvisats till att ta hand om barnen.

I "Oryx och Crake" är jorden ödelagd och pestsmittad. Den befolkas av en ny människoliknande art - crakerianerna. Uppkallade efter den vetenskapsman som skapat dem med hjälp av gener från både djur och människor.

– Crakerianerna är designade för att vara bättre. De behöver varken gummiplantage eller Vogue, säger hon.

På sätt och vis har Margaret Atwood samlat material till den här boken i hela sitt liv. Intresset för biologi tog fart redan i barndomen. Eftersom fadern var insektsforskare tillbringade familjen somrarna på ett forskningscentrum i norra Quebecs skogar.

Sedan dess har fascinationen funnits kvar. Därför vet hon inte riktigt var hon ska börja för att berätta om bakgrunden till "Oryx och Crake".

– Började det med att jag växte upp i skogen eller med alla tidningsklipp jag har samlat på mig under årens lopp? Eller när jag var i Australien och tittade på fåglar för några år sedan? undrar hon.

Trots att "Oryx och Crake" är en otäck framtidsskildring är Margaret Atwood inte rädd för framtiden. I alla fall inte för egen del. Troligen hade det varit annorlunda om hon varit yngre. Samtidigt är hon noga med att poängtera att vi alla är ansvariga för hur samhället har utvecklats. Inte minst genom vår gemensamma längtan efter "hälsa, lycka och evigt liv".

– Vi kan inte fortsätta så här. Vi måste lära oss. Annars kommer vi alla att dö, viskar hon på sitt mest ödesmättade vis.

Fast Margaret Atwood hävdar ändå att hon är optimist. Om än en svartsynt sådan.

– Den goda nyheten är att framtiden ligger i våra händer. Och den dåliga nyheten är att framtiden ligger i våra händer, säger hon. (TT Spektra)

Camilla Adolfsson

Fakta/

Margaret Atwood

Ålder: 64 år.

Bor: Toronto, Kanada.

Familj: Maken Graeme Gibson, som också är författare, och dottern Jess.

Bakgrund: Universitetsstudier i Toronto och på Harvard i USA. Författare på heltid sedan 1970-talets början. Har fått en mängd priser och utmärkelser, bland annat Booker-priset 2000 för romanen "Den blinde mördaren".

Aktuell: Med romanen "Oryx och Crake" som nyligen kommit ut på svenska. Boken recenserades i Kristianstadsbladet den 8 september.