Mycket trafik till konstrundan på påskdagen
Påskdagen. Uppdaterad 16.51
Redan vid halv elvatiden på påskdagens förmiddag rapporterades om mycket trafik till konstrundan med Östra Skånes Konstnärsgille och fristående utställare i Kristianstadstrakten och på Österlen. Det stora intresset höll i sig under påskdagen, som av allt att döma blev den mest välbesökta dagen hittills i år under konstrundan.
Läs Terese Cristianssons personliga betraktelse från konstrundan på långfredagen under rubriken "Taveltur som kräver en ängels TÅLAMOD". Så länge jag kan minnas har Konstrundan varit ett måste på långfredagen. Till en början ett påtvingat måste. Att vara 10 år, knappt nå över den nedre tavelkanten och definitivt inte ha en chans mot den trängande skaran vuxna personer som försöker hålla uppe ett visst mått av konstmotivation och inte låta stridlystenheten ta över, är inte en barndomsupplevelse som jag saknar. Visserligen så var den där mjukglassen i Simrishamns hamn och den medhavda picknickkorgen lite plåster på såren men trafikkaoset vid Tjörndedalagården kan fortfarande framkalla vissa traumatiska obehagskänslor.Men med åren har tvånget blivit ett ganska trevligt måste. Det känns inte längre som ett tvång utan som en tradition som bör hållas vid liv. Som en invigning av våren oavsett om det som igår dalar snöflingor eller om det är shortsväder.
Med åren har jag dessutom blivit klokare och låter mig inte lockas av alla folkmassor utan har insett att det är bättre att söka sig in på mindre vägar och till mindre kända konstnärer. Ibland är det kanske till och med bättre att vänta till efter påskhelgen då turisterna så smått gallrats ut och de vanliga byborna åter tagit vägarna i besittning. Inga tvärnitar eller outgrundliga vänstersvängar utan lugnt och stillsamt med en välfylld picknickkorg. Men i går gav jag och Kristianstadsbladets fotograf Tommy Svensson, oss i jobbets vägnar, ut på vägarna för att ta del av denna vitt omtalade konstrunda.
Vi bestämde oss för att börja vid Tjörnedalagården. Att lite lugnt insupa samlingsutställningen för att sedan i vår egen takt åka vidare till väl utvalda ställen. Dessvärre var det inte bara vi som hade den tanken. Där rådde fullkomligt kaos!
Bilarna mer eller mindre stångades med varandra för att komma fram. Mannen som sålde korv vid vägkanten hade fått nog och gett sig ut i trafiken för att få någon ordning på oredan.
–Nu har det stått stilla hur länge som helst, säger han och viftar med armen för att få den stora bilen att förstå att störst är inte alltid först. Inne i utställningslokalen var det också tjockt med folk. Det var bara att glömma de omsorgsfullt gjorda planerna och istället grabba tag i en karta och försöka tränga sig ut ur lokalen så snabbt som möjligt.
–Det var mycket folk redan i morse klockan 10.00 när vi öppnade, berättade intendent Eva Fristedt. Men det är ovanligt god kvalité på konsten.
Tur vi inte var där klockan 10.00, tänkte jag och lovade mig själv att aldrig göra om nybörjarmisstaget att börja vid Tjörnedalagården. Hur kunde vi gå på den niten? Vi skyndade oss ut i bilen och vände nosen tillbaks hem för att låta spontaniteten styra.
Vilket alltid borde vara Konstrundans riktmärke. Planer blir i vilket fall som helst omkullkastade så fort man befinner sig ute på vägarna.
Jag hade till exempel prickat ut två konstnärer som vi skulle åka till. En i Kivik och en i Svinaberga.
Svinaberga missade vi helt och efter en stunds förvirring i Kivik kom vi fram till att han nog inte var så viktig, utan att det var smartare att stanna till på första bästa ställe där det hängde en röd och gul boll. Det skulle vara trist att komma tillbaks till redaktionen utan att ha besökt en enda konstnär.
Vid Mellby skola hade vi bättre tur. Den kunde vi i alla fall inte missa. Där var det mycket folk som kommit för att bland annat titta på Kaos. Nej, inte trafikkaos utan en samlingsutställning av en grupp hantverkare som finns på spridda håll i östra Skåne.
Där fanns även konstnären Johan Petterson som målar tavlor med frukt och hästar som huvudmotiv.
–Hästen är en själsande men annars tror jag att jag målar frukternas såpopera, förklarade han. Vi fortsatte vår tur mot Vitemölla. Där stod Annika Hall och sålde krukor från Malaysia.
–Jag bor på Malaysia i vanliga fall men eftersom det är så mycket folk på konstrundan är det sjunde året i rad som jag kommer hem och säljer.
Vad som fascinerar med konstrundan är just det stora urvalet. Blandningen. Där säljs modernare konst av kända konstnärer som KG Nilsson. Där finns mer lättillgänglig konst som av A Nolle Svensson som avbildar österlenska landskap och där finns de totala amatörerna. Gamla som unga som gör om sitt vardagsrum till galleri för en vecka. Som inte tar så allvarligt på det utan vill mest se hur det går. Längre fram på eftermiddagen blev det ganska luftigt på vägarna och köerna verkade som bortflugna.
Sven Erik Tenghagen som står och säljer kolgrillad korv i Maglehem tyckte att konstrundan så långt varit ovanligt lugn.
–Det har varit mindre folk i år än andra år. Det har inte varit någon trafikkaos.
Vid hotellet i Everöd rådde inte heller någon kaos utan ett stort lugn. Där ställde Benedicte Bergmann ut för tionde året. Hennes konst är en lovsång och på flera av tavlorna figurer röda rosor.
–En symbol för kärleken, berättade hon. En del vackert hann vi se även det i vissa ögonblick verkade omöjligt. Om inte annat så kunde vi njuta av naturens egna konstverk trots att åskmolnen hängde tungt. Men det är nog som fotograf Tommy Svensson säger:
Det krävs tre saker för att åka på Konstrunda; Tålamod, tålamod och en stor matsäck.
Och kanske en slant på fickan!
terese.cristiansson
@kristianstadsbladet.se
