Ojämn Bulgakov i originalpocket
Pocket Michail Bulgakov: ”Rött och vitt” Övers. Bengt Samuelson (ellerströms) Med ”Mästaren och Margarita” tillförsäkrade sig Michail Bulgakov en plats bland de odödliga, låt vara att berömmelsen blev senkommen. Det var ju först en kvartsekel efter författarens död 1940 som romanen publicerades i Sovjetunionen, snart i hela världen. På svenska 1971. Det var en sensation för sensationell roman – ett återfunnet, försvunnet mästerverk. Bulgakov blev kult. Med rätta. Senare har merparten av Bulgakovs ganska ojämna, men alltid intressanta författarskap publicerats (undantaget pjäserna). Numera är de viktigaste luckorna igenfyllda. Sedan några år har emellertid översättaren Bengt Samuelson och förlaget ellerströms gjort en dygd att fullständiga utgivningen genom publicera mindre kända och delvis ofullbordade texter. En diabliod och dubbelvolymen Manschettanteckningar/Till en hemlig vän, båda utkomna i originalpocket, är knappast Bulgakov i sitt esse. Likväl är böckerna läsvärda, inte minst för de som tillhör mästarens vänner. Och vi är nog ganska många. Det finns faktiskt en litterär förening i Sverige: Bulgakov-sällskapet (www.torget.se/users/b/Bulgakov). Nu har man grävt än djupare i författarskapet. Volymen Rött och vitt – också den i originalpocket – består av Bulgakovs första litterära försök från tidigt 1920-tal. Fyra tidigare oöversatta berättelser med motiv från det ryska inbördeskriget; boktiteln refererar till de stridande parterna. Men man måste nog vara en synnerligen hängiven vän till mästaren för att entusiasmeras över texterna. Undantaget är novellen Morfin som skildrar en provinsläkares morfinmissbruk i skuggan av inbördeskriget (tidigare översatt i Snöstorm och andra berättelser, 1984). Novellen är delvis självbiografisk; jo, Bulgakov var en av litteraturhistoriens många diktande läkare. Och morfinister. Morfin är en fascinerande och kylslaget precis skildring av en människas gradvisa förfall och undergång. Dagboksperspektivet ger en rapsodisk berättarform. De allt fler uteblivna dagboksbladen får fyllas i av läsaren. Den mogne författarens abrupt överraskande stil – novellen publicerades sent, 1927 – är häpnadsväckande, ruskigt effektiv. Läkarens två minimala anteckningar från 8 april 1917, ”Denna plåga”, och 9 april, ”Våren är fasansfull” , fortsätter med noteringen ”Den onda anden i flaskan. Kokainet är den onda anden i flaskan”. Därpå följer en både euforisk och nattsvart beskrivning av verkningarna av en injicerad, tvåprocentig lösning. Morfin är ett smärre mästarprov som verkligen förtjänar att åter bli tillgängligt på svenska. Redan, enbart, den novellen motiverar utgivningen av Rött och vitt. Örjan Abrahamsson kultur@kristianstadsbladet.se
