Pålitlig ouppfostrare höll okvädningssolo
En lång tirad på tyska, vänlig i tonen men med ord som skulle kunna utlösa blodvite och en utmaning för den som måste översätta till svenska.
Inte på mässan – där fanns bara vuxna åhörare och de lyssnade till de österrikiska förolämpningarna med ett njutningens leende.
Men i böckerna – Nöstlinger är ju barnens författare, precis som Astrid Lindgren.
Översättarna har fått brottas med utbrotten från de ibland inte speciellt belevade eller snälla figurerna i berättelserna. Elaka lärare till exempel, sådana, och andra jobbiga auktoriteter, finns det gott om i Nöstlingers böcker.
–Min egen skoltid var oangenäm, sade Nöstlinger och mindes speciellt en tjock lärare som plågat henne extra mycket.
Eleven Nöstlinger hade misslyckats i ett skolprov och justerat och raderade barnsligt optimistiskt bland alla de röda rättelserna i hopp om att inget skulle synas.
Men det gjorde det. Och den tjocke läraren krävde en ursäkt.
–Jag kunde inte få ur mig en ursäkt, så varje lektion fick jag frågan "Har du något som du vill säga mig Christl?" och så fick jag stå upp, inför klassen, berättade Nöstlinger.
Så pågick det vecka efter vecka, ända tills påsklovet.
–Första dagen efter lovet slapp jag att stå upp och jag fick ingen fråga om jag "ville berätta något". Det var min härligaste skoldag. Christine Nöstlinger, född 1936, är i dag en av världens mest respekterade författare av barn- och ungdomslitteratur. Hon har fått mängder av priser, inklusive det allra första svenska priset till Astrid Lindgrens minne, barn- och ungdomsböckernas eget Nobelpris.
Uppmärksamheten hemma i Österrike var stor, men inte helt artig.
–Många verkade mest förbryllade över att man kunde få ett så stor prissumma bara för att skriva barn- och ungdomsböcker, säger hon.
Frågorna hon fick handlade mest om vad Nöstlinger skulle göra med alla pengarna.
Som pristagare har Christine Nöstlinger rätt att föreslå kandidater till kommande pris.
–Men tänker jag inte göra. Jag vet så lite om barnböcker i resten av världen.
–När jag är ledig och vill läsa, väljer jag vuxenböcker. (TT)
Christer Jönsson
