Rättegång mot knarkspanare inledd

Frågan i rättegången är hur långt en polis får gå i sin strävan att komma åt knarklangare och var gränsen går mellan laglig bevisprovokation och olaglig brottsprovokation?

En 40-årig polisman är åklagarens huvudmisstänkte. Han står åtalad för att vid flera tillfällen ha förmått en tjallare att köpa narkotika av en langare. Enligt chefsåklagare Pär Andersson i Kristianstad köpte uppgiftslämnaren vid ett tillfälle 70 gram heroin.

Brottsrubriceringen är stämpling till grovt narkotikabrott alternativt grovt tjänstefel.

Hans två år äldre arbetskamrat står åtalad enbart för grovt tjänstefel. Åklagaren anser att 42-åringen kände till kollegans metoder utan att informera sin chef.

Under rättegången ställs även båda polismännens chef till svars för tjänstefel eftersom hon, enligt åklagaren, lät bli att anmäla en olaglig kroppsvisitation till en överordnad.

De åtalade förnekar brott.

Misstankarna mot polismännen blev kända i mars förra året efter hemlig telefonavlyssning av länskriminalen. Fem polismän anhölls under stor uppmärksamhet och ytterligare två ingick i den åklagarledda utredningen. Efter hand avskrevs misstankarna för fyra av dem.

Gränserna för vilka metoder en polisman får använda är luddiga. En rad olika spaningsmetoder är föremål för en kommande lagstiftning.

De misstänkta spanarna förnekade via sina advokater att de gjort något brottsligt kort efter att rättegången kommit i gång. Enligt 40-åringens advokat Per E Samuelsson bygger hela åtalet på en rad missförstånd.

– Det vi pratar om här är modern narkotikabekämpning i Sverige år 2002. Min klient är en duktig och effektiv spanare och en ära för poliskåren. Han har inte provocerat fram brott, han har inte underlåtit att gripa in eller rapportera, sade Samuelsson.

Sedan fortsatte han med att ge tingsrätten en lektion i narkotikapolisens spaningsmetoder. Nästan allt arbete är uppbyggt på tips från uppgiftslämnare inom den kriminella världen, förklarade han.

Samtidigt är det kutym inom poliskåren att aldrig gripa in mot den egna tipsaren – det överlåts alltid på någon annan inom organisationen, fortsatte han. Han beskrev underrättelsearbetet som ett dubbelspel där även polisen lämnar desinformation.

Några skriftliga instruktioner för hur spaningsarbetet ska gå till fanns inte för 40-åringen att luta sig mot.

– Min klient fick lära sig av kollegor och sedan använda sig av sunt förnuft, sade Samuelsson.

TT och Lennart Svenezon