Sånger som smeker vid åhörarens kind

...å dessa karlar...med Evabritt Strandberg.

Musiker: Bernt Andersson, klaviatur och Max Schultz, gitarrer.

Teater Borgen i Osby, 13 februari.

För ungefär ett år sedan besökte Evabritt Strandberg Kristianstadsregionen tillsammans med Lill-Babs och Mikael Samulesson. I föreställningen Showtime tolkade de tre visor av Lars Forsell och bjöd på en superb show. Efter att ha sett Evabritt Strandberg på scen den gången infann sig en stor respekt för henne som artist. Hon visade upp en total scennärvaro, professionalism och framför allt lyckades hon få publiken att känna sig utvald. Ett intryck som förstärktes med ...å dessa karlar...

När Evabritt Strandberg presenterar kvällens konsert ...å dessa karlar... påtalar hon att namnet inte innebär att hon tänker berätta mina memoarer. Nä, det visade sig helt enkelt att alla de låtar som hon tagit ut till programmet var skrivna av män. Sånger gjorda av framför allt Mikael Wiehe men även herrar som Ulf Lundell, Peter Lundblad, Kent Andersson med flera. Nämnvärt är att hon till största del valt att inte göra låtskrivarnas mest kända sånger. Så det blir varken Öppna landskap eller Titanic.

Själv ser Evabritt Strandberg sig inte främst som sångerska utan anser att hon spelar teater även när hon sjunger. Visst märks det att det finns en solid skådespelerska bakom sånguttrycket. Här handlar det inte bara om att framföra andras sånger utan hon gräver i sig själv och för in sin personlighet i varje låt. Vidare knyter hon, på ett naturligt sätt, samman låtarna med små berättelser och anekdoter från sitt liv.

Mitt första minne av Evabritt Strandberg härstammar från teveserien Lösa förbindelser från 1985 där hon vad jag kan minnas spelade roll som vi i dagens ”såpa-teve-vardag” skulle kalla ”bitch”. Annars har hon varit verksam på Göteborgs stadsteater mellan1969 till 1983.

Därefter började hon göra egna produktioner och vi har bland annat kunnat se henne tolka Zarah Leander i Zarah och Jacques Brel i Brel. Den senare har kommit att bli något av en följeslagare till henne och med Amsterdam finns han också med in ...å dessa karlar.. .. Jag tycker mig även kunna skönja franska influenser i hennes sätt att tolka svenskar som Cornelis Vreeswijk, Wiehe och Owe Thörnqvist.

Man kunde önskat att den fina teaterlokalen i Osby varit mer välfylld, för den känns väldigt stor när så pass många stolar gapar tomma.

Men det spelar ingen roll för Evabritt Strandberg är så pass mycket artist att hon, tillsammans med de eminenta musikerna, ändå kan göra en konsert som med värme och ödmjukhet smeker vid åhörarens kind.

ROGER BING