Skogsrået och cityhuldran
Konst
Birgitta Lorentzon: Samlargrafik, Vanneberga till 5/10
Birgitta Lorentzon visar intressanta och välgjorda bilder med intensiv stoffkänsla. Motiven frestar den klåfingrige med tankar om taktila sensationer från kantiga gruskorn, blött hår eller mjuka tyger. Sedan blir det mera gåtfullt.
Vad gör egentligen peruken ute i skogen? Hår och grus, hår och löv, som en pastisch på ett viktorianskt blomsterarrangemang. Är den bortkastad, i en kvinnlighetens triumf över tillgjordheten, eller är den ett kusligt kriminologiskt fynd? Kanske självaste skogsrået har tappat den när hon med en alltför hastig knyck vänt ryggen åt sin förföljare.
På andra bilder möter vi vad som måste vara skogsråets sofistikerade kusin, city-huldran, ett samtida väsen. Hon visar bara fotografen ryggen och drar avslappnat upp kjolarna ett par tum ovanför anständighetens gräns men ändå är lika undflyende som sin släkting på landet, för aldrig får vi möta hennes blick.
Denna undanglidande känsla dröjer sig kvar, någonting har inte visats, och i motsats till skogsråets ryggtavla är det något som jag gärna hade sett.
Anders Blomdahl