Skola för livet i IT-samhället
Idag lånar vi ut hjärnan i stället för kroppen till företagen vi jobbar för, menar Per Gärdsell, docent vid Malmö universitetssjukhus och mannen bakom Bunkefloprojektet. Vårsolen lyser svagt på det lilla samhället Bunkeflostrand strax söder om Malmö. Här, i skuggan av Öresundsbron, har man på Ängslättsskolan tagit ett första steg mot framtiden. Det talas om en hälsofrämjande skola och att lära sig hantera sin kropp för hela livet. Bakom namnet Bunkefloprojektet döljer sig ett helt nytt sätt att angripa de välfärdsrelaterade sjukdomar som börjat dyka upp i vårt samhälle; magsår, övervikt, ryggproblem och stress för att ge några exempel. Så hösten 1999 startade Per Gärdsell Bunkefloprojektet tillsammans med rektorn på Ängslättsskolan i Bunkeflostrand. Ett försök att bygga en skola för livet, en skola där hälsan, såväl den fysiska om den psykiska, tillåts vara i centrum. Bunkefloprojektet startade som ett forskningsprojekt vid Malmö universitetssjukhus, men har vuxit till något mycket större. –Det hela började med att vi forskare behövde en skola för vårt projekt, berättar Per Gärdsell. –Men vad vi inte visste var att dåvarande rektorn på Ängslättsskolan letade efter ett nytt sätt att införa hälsan i undervisning, och att den lokala idrottsföreningen, Bunkeflo IF, letade efter nya vägar att nå ut till barn och ungdomar. Snacka om sammanträffande. Just nu är alla klasser i Ängslättskolans årskurs 1-3 en del av projektet. Tanken är att forskarna ska följa barnen ända till nionde klass. –Förskolan och skolan är den första arenan i livet där vi finns och verkar tillsammans, säger Per Gärdsell. –Tillsammans med idrottsrörelsen och föräldrarna är skolan de delar av samhället som betyder allra mest för barnen i den här åldern, säger han. genom att arbeta tillsammans med skolorna, idrottsföreningarna och familjerna når projektets budskap i princip alla i samhället; föräldrar, mor- och farföräldrar, andra idrottsföreningar, till och med chefen på mammas jobb. Och det är dit Per Gärdsell och Bunkefloprojektet siktar – till arbetsmarknaden. –Nästa arena i livet är ju arbetsplatsen. Och nu när vi lånar ut hjärnan i stället för kroppen till företagen är det viktigt att de förstår hur viktigt det är med friskvård, säger han. –Personalens hälsa har idag blivit ett strategiskt beslut för företagen. Mår man bra på sin arbetsplats blir man mer kreativ och då tycker man att det är kul att jobba kvar där. Så vad är det då som händer bakom väggarna på Ängslättsskolan? Hur sätter man hälsan i centrum? –Det handlar givetvis om att visa på vikten av rätt kost och motion, men det handlar lika mycket om relationer och konflikthantering, säger friskvårdskonsulenten Katti Bauer som jobbar direkt med eleverna på skolan. –Vad vi vill göra är att ge barnen en emotionell intelligens. Mår man inte bra fysiskt mår man inte heller bra psykiskt och tvärtom. Det finns fortfarande trådar som hänger lite löst, trots att projektet varit i gång i snart tre år. –Det är inte lätt att ändra på invanda mönster. Och det handlar givetvis också om resurser och prioriteringar, säger Katti Bauer. –Men eftersom barn har en naturlig vilja att röra på sig, har vi inte heller några problem med att aktivera dem. Ett problem som många idrottslärare stöter på är att vissa barn drar sig för att delta i fysiska aktiviteter av olika skäl. Speciellt svårt är det att motivera tonårsflickor. –Jag har själv deltagit i en doktorsavhandling som snart släpps. Vi ändrade helt enkelt schemat för en högstadieskola i Sösdala på samma sätt som vi ändrat schemat för barnen i Bunkeflo. Resultatet där visar att vi fick dramatiskt förbättrade värden på pojkarnas hälsa, medan flickorna inte alls uppvisade samma resultat, säger Per Gärdsell. bunkefloprojektet ska förhoppningsvis ändra på de här mönstren. Ett hälsosamt liv ska bli en naturlig del av barnens uppfostran. –Lärarna och föräldrarna säger redan att de märker av en skillnad på barnen. De pekar bland annat på att barnen har lättare att hänga med under lektionerna och att de har fått bättre motorik, säger Katti Bauer. –Men eftersom det här bara handlar om subjektiva antaganden är det skönt att vi också har forskarna med i projektet, säger hon. Barnen undergår många kontroller, både fysiska och psykiska. En forskare är engagerad i den motoriska utvecklingen, en annan följer barnens psykiska utveckling och en tredje ser på hur benmassa och muskler förändras i takt med att barnen blir äldre. Allt kollas, mäts och bokförs. Och de här mätningarna ska alltså pågå fram tills eleverna går ut årskurs nio och sedan jämföras med vanliga skolklasser. Om det nu finns några vanliga skolor kvar då, det vill säga. Det är inte bara i Bunkeflostrand som man märkt att barnen blivit tjockare och att de tillbringar alldeles för mycket tid framför datorn eller tv-spelet. –Vi har bildat ett nätverk dit över 700 skolor från hela Sverige anslutit sig. Och vi får nästan varje dag samtal från nya skolor som undrar vad det är vi håller på med och hur de själva kan påbörja liknande aktiviteter, berättar Per Gärdsell. Alla inblandade kommunicerar nu med varandra på en e-postlista. –Här i Bunkeflostrand finns labbet. Här finns svaren tidigare än på andra orter i landet. Det är härifrån vi ska gå vidare, säger Per Gärdsell. PETER JOHNSSON/PM Du hittar Bunkefloprojektet på: www.bunkefloprojektet.malmo.se
