Stor skillnad på politik och journalistik

Det har varit en minst sagt intressant politisk vecka i Kristianstad. Givetvis måste min lördagskrönika på något sätt beröra att det moderata kommunalrådet Göran B:son Asklöf avgår och att Bengt Gustafson tar över. I min roll på Kristianstadsbladet ingår inte att driva någon politisk linje. Därför måste jag väga mina ord på guldvåg när jag närmar mig det här ämnet. Jag har inte, och ska inte ha, några åsikter om de politiska turerna.

Vi har en strikt uppdelning på Kristianstadsbladets redaktion. Jag ansvarar för journalistiken. Tidningens politiske redaktör Jonas Duveborn ansvarar för politiken. Min och allmänna redaktionens uppgift är att kritiskt granska, rapportera och informera. Jonas och politiska redaktionens uppgift är att tycka och kommentera.

I samband med att jag rekryterades till Kristianstadsbladet fanns en stort uppslagen artikel i journalistförbundets tidning "Journalisten" om Kristianstad. Kommunalrådet Michael Anefur berättade att han slutat läsa Kristianstadsbladet. Anledningen var att han tyckte att journalistiken och politiken gick hand i hand på Kristianstadsbladet.

Det kändes lite oroväckande. Därför diskuterade jag den här frågan ingående med olika representanter för Kristianstadsbladet innan jag tackade ja till jobbet.

Anefurs bild stämde inte då. Det skulle också vara helt främmande för mig och Jonas att jobba på det viset idag.

Den politiska och allmänna redaktionen deltar aldrig i gemensamma möten för att diskutera tidningens journalistik. Det Jonas och jag diskuterar är texter där jag som ansvarig utgivare måste ta ställning. Inget annat.

Däremot händer det inte allt för sällan att politiker tar kontakt med mig för att tycka om ledarsidan. Vid de här tillfällena lyssnar jag gärna, kommenterar sällan, men framför alltid synpunkterna till ledarredaktionen.

En bild som jag ofta får på min näthinna är att politiker som söker makten jagar medierna. Får de sedan makten så känner de att medierna jagar i stället.

Jag kan tänka mig att Göran B:son Asklöf upplevt situationen på det viset. Vi har bara träffats vid ett tillfälle, i samband med ett studiebesök, och då kritiserade han vinklingarna på Kristianstadsbladets artiklar. Han tyckte bland annat att vi var för hårda jämfört med andra medier.

Jag kan bara svara för hur vi jobbar.

Kristianstadsbladets reportrar försöker hitta det som är viktigast för våra läsare, det som berör och som engagerar. Det är den kunskapen våra läsare ska kräva av oss på tidningen, att vi väljer ut det viktigaste och att på bästa sätt förklara det.

Det är det som kallas journalistik till skillnad från information.

Allmänna redaktionen har ingen dold agenda. Vi ser inget mål i att ändra den politiska majoriteten eller att få kommunalråd att avgå. Däremot kan en kritisk granskning av makthavare få den formen av konsekvenser.

Ett bra exempel på god journalistik som fått konsekvenser både för tjänstemän, politiker och företag är tidningens granskning av Kristianstad Airport. Givetvis är det ingen glädje för oss att försämra flygtrafiken eller att personer mister jobb eller uppdrag. Däremot måste Kristianstad Airport precis som alla andra myndigheter och företag rätta sig efter de spelregler som gäller, inte minst i de fall där skattebetalarna är med och betalar notan. Finns, som i det här fallet, hemliga avtal som snedvrider konkurrensen ska vi som granskar ta reda på det och publicera uppgifterna. De uppgifterna lyckades Kristianstadsbladets näringslivsreporter Clifford Johansen med att plocka fram. Tidningen skötte sin uppgift som granskare och Clifford Johansen har efter avslöjandet prisats av Sydsvenska Industri- och handelskammaren. Clifford tilldelades deras journalistpris, ett stipendium på 25000 kronor för "ett gediget journalistiskt hantverk".

Givetvis kan jag förstå att politiker pressas när allmänna redaktionen gör den här typen av avslöjanden, samtidigt som tidningens ledarsida har åsikter i ämnet.

Vi agerar dock var för sig och med helt skilda utgångspunkter.

Den här helgen lär det handla mycket om sverigedemokraterna i våra medier. I Kvällsposten läste jag en debattartikel om mediernas bevakning av sverigedemokraterna skriven av Daniel Pohl, chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo.

Efter det att sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och Mona Sahlin (s) debatterat i TV4 diskuterades det om medierna skulle ge utrymme åt den här typen av åsikter. Daniel Pohl vänder sig mot de som försöker tysta debatten och som är restriktiva till att granska eller belysa sverigedemokraternas politik.

"Det handlar inte om att särbehandla sverigedemokraterna utan att granska det som alla andra partier", skriver Daniel Pohl och uppmanar alla att ta sverigedemokraterna på allvar och skaffa kunskap om partiet.

Jag håller helt med Daniel Pohl. Tystnaden och bristen på öppenhet är ett större hot mot den svenska demokratin än sverigedemokraterna.

Trevlig helg!