Strindbergs sista brev

Nyheter • Publicerad 12 november 2001

Strindbergs brev, volym XXI och XXII: Red. Björn Meidal (Bonniers) Strindberg i Lund: Red. Göran Lundstedt (ellerströms) I dagarna föreligger de två avslutande volymerna av den samlade utgåvan av Strindbergs brev. Därmed avslutas ett projekt som startades med en volym 1948. Sammanlagt blev det 22 volymer; cirka 11000 brev är nu tryckta. Utgivaren och kommentatorn Björn Meidal håller det inte för osannolikt att fler brev kan komma fram, allteftersom tiden går, men själv väljer han att sätta punkt nu. Radioserien ”Ett Strindbergbrev om dagen” förra året gav en rik efterskörd, när denna dagliga Strindberg-dos aktiverade folk att leta i gamla brevgömmor. Det är en utgåva som i sin kommentardel har en hög vetenskaplig halt; ibland är noterna mer omfattande än Strindbergs text. Det blir en guldgruva att ”fynda i” för eftervärlden. Många av breven är på tyska och franska, enstaka på engelska. Till Bernhard Shaw skriver han på alla tre språken i samma brev i mars 1910. Möjligen för att vara säker på att bli förstådd. Många av breven är korta familjebrev, rörande är breven till Harriet Bosse om deras barna Lillan, men däremellan hatbrev till gamla och nya fiender. Så här skriver han till författaren Adolf Paul: Din lilla lort och tallriksslickare, som jag drog upp ur dyn! Din falskhet är större än Lindforss´, och din slafsjäl närde instinktivt hat till det stora. Att Du är en buger (homosexuell) som man säger tror jag du känner och talar som en qvinna fast du har lemmar som en hanlig slaf. Och som slutkläm Stindbergs hot: ”MIn nästa bok skall bli: En burgers psykologi.” Onekligen skulle det vara intressant att läsa Pauls svarsbrev. Ett utkast till ett sådant som inleds med tilltalet (av Strindberg) ”Min Käringsjäl!” finns citerat i kommentardelen. Överhuvud kunde man önska sig ett urval av alla de brev som Strindberg mottog. Om Strindberg och hans vistelser i Lund kan man läsa i en liten läcker volym, som sammanställts av Göran Lundstedt. Han visar i sitt förord hur betydelsefulla lundaåren var för Strindbergs litterära utveckling. Strindberg skriver själv ”Jag vill till Lund. Der har mitt vita nova börjat och der har jag källan till mina nya tanker.” Vidare får vi läsa olika vänners vittnesbörd om mötet med den store. Påfallande många av Strindbergs lundavänskaper höll livet ut, påpekar Lundstedt i denna läsvärda volym. HANS HOLMBERG

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.