Tid och tålamod för Auder
Michel Auder: Video, film och fotografi 1969-2001 Kosmos - ny konst från Köpenhamn, Stockholm och Oslo. Rooseum, Malmö t o m 14/10 Att Rooseum står under förändring råder det ingen tvekan om. Nya grepp prövas och det är med spänning och viss förväntan som man följer utvecklingen. Här pågår flera möten, utställningar och projekt samtidigt på olika plan. Den andra stora utställningen efter att den nye chefen Charles Esche tillträdde är en retrospektiv presentation av Michel Auders verk. Flertalet av hans filmer från slutet av sextiotalet och framåt visas tillsammans med fotografier. Den franske New Yorkbon Michel Auder har sysslat med video sedan sextiotalet. Även om han tillhör pionjärerna inom mediet kom hans genombrott inte förrän under nittiotalet. Vilket kan förklaras i nittiotalets intresse för ”låga” vardagliga, mänskliga och kulturella motiv. Auder flyttar till New York 1969, han ansluter sig till kretsen kring Andy Warhol och Chelsea Hotel. Med kameran som redskap dokumenterar han människor, platser och händelser i sin omedelbara närhet. Han visar scener ur det verkliga livet och ger en inblick i New Yorks konstscen inifrån. I filmen Chelsea Girls with Andy Warhol, (1971-76) kan man följa långa ocensurerade vardagliga samtal mellan Warhol och hans vänner. Auder betraktar och de människor som rör sig runt kameran verkar pendla mellan att vara medvetna och omedvetna om hans närvaro. Eftersom Auder har en personlig relation till allt han filmar, blir hans observationer intima närbilder. Han har gjort ett flertal personliga porträtt av människor ifrån främst konst- och filmvärlden som har funnits i hans närhet. På Rooseum kan man se bland annat Annie Sprinkle, Hannah Willks, Cindy Sherman och Louis Waldon. Här får man ta del av personliga brev, telefonsamtal och berättelser. Auder söker efter det privata även i sina miljöskildringar, Rooftops and other Scenes (1996) visar olika scener och situationer i staden, det offentliga möter det privata, kameran söker sig in i lägenheter och till stadens intima rum. Auder betraktar och undersöker även den mediala bilden, The Games: Olympic Variations (1984) är ett bildcollage från Olympiska spelen inspelad i hemmet ifrån tv-apparaten. Auder laborerar med tv-bilden och visar uppförstorade närbilder av kroppens utövande av olika idrotter. Reseskildringar och spelfilmer finns också på Auders repertoar. Utställningen domineras av videoprojektioner som presenteras i små mörka rum med en soffa. Filmerna kan vara upp till en och en halv timme långa. Om man vill få ut någonting av utställningen kräver det att man bestämmer sig för att lägga ner ganska mycket tid. Förmodligen räcker det inte med ett besök, det är inte utan anledning som Rooseum erbjuder klippkort till utställningen. Jag förhåller mig skeptiskt till utställningar med många videoverk där man går från det ena obekväma, mörka rummet till nästa, det är tidskrävande och kan kännas tröttsamt. Auder är hängiven sitt material och uttryck vilket gör att det är omöjligt att presentera hans konst utan att kräva tid och tålamod av betraktaren. Många av Auders filmer är intressanta, framför allt hans miljöskildringar och personliga porträtt. Jag uppskattar även möjligheten att tränga in i ett konstnärskap som löper över en ganska lång tid och som, i alla fall för mig, var förhållandevis okänt. Liksom Michel Auder gör danskan Sofie Thorsen en slags subjektiv dokumentation av omgivningen när hon ritar av detaljer i en gammal kvinnas hem i förorten. Verket finns med i utställningen KOSMOS som visas i Rooseums projektrum på andra våningen. Här visas verk av fem unga konstnärer som har anknytning till Köpenhamn, Stockholm och Oslo – Dejan Antonijevic, Gardar Eide Einarsson, Olof Olsson, Karl Stampes och Sofie Thorsen. Tanken bakom utställningen är att visa unga konstnärer som håller på att etablera sig. Jag tycker om idén men jag upplever utställningen som något svårtillgänglig. Verken känns lösryckta, jag har svårt att hitta samband mellan dem. Det känns som fem separata utställningar placerade i samma rum. Jag hade nog önskat att se en något djupare presentation av de tämligen okända konstnärerna. YRR JONASDOTTIR
