Tidig kväll med Venclova

POESIKVÄLL. – Först, även om det är svårt, måste vi älska språket, som vanhedrats i tidningarnas spalter, i nekrologerna, fulla av lögner. Ariels redaktör Mikael Nydahl läser en av Tomas Venclovas dikter. Lund, slaviska institutionen, kex och ost på ett bord, ryska ord i luften, vackert rum med en stabil trätrappa upp till andra plan. Torsdag, andra kvällen för fyradagarsevenemanget Östersjösamtal, del 2. Den litauiske exilpoeten Tomas Venclova är huvudperson, tio av hans dikter läsas innan översättare Bengt Jangfeldt flyttar fram till bordet och på flytande engelska mumlar några frågor till charmige Venclova, som nu äger scenen och svarar på frågorna med berättelser ur livet. Om sin vänskap med nobelpristagarna Czeslaw Milosz och Joseph Brodsky, om hur en förbjuden Miloszbok om Vilnius sändes till Litauen i brev – två sidor per gång och först efter ett och ett halvt år var hela boken framme och hur Venclova läste den i ett svep, såg samma saker som Milosz och kände att det ändå finns ett visst hopp, om hur det mjukare Polen fick fungera som de östeuropeiska intellektuellas fönster mot väst, om hur Venclova och hans gäng blev kallade till samtal med KGB vilket slutade med svartlistning men vadå? karriär inom sovjetstaten var ändå inget att satsa på. Som final avslutar Jelena Jangfeldt med egna tonsättningar av ryska dikter. Nerv. Bra. Men så mycket till samtal blev det inte. Och bättre hade det varit med mer mix, musik och poesi både före och efter, men Venclova lyste. På väg hem minns jag några Venclova-rader: "idag vet jag att ondskan aldrig förlorar, men att blindhet kan botas och att poesin är mer värd än en dröm." SUNE JOHANNESSON Fotnot: I eftermiddag, kl 14, kommer Östersjösamtal med Tomas Venclova till Kammarmusiksalen i Kristianstad.