Träd, nästan som människor
Jan Danielson: Träd i marker och myter (Svenska Förlaget). Jacqueline Memory Paterson: Tree wisdom (Thorsons) Roland Ennos: Trees (The natural history museum). Så fort vi lämnar våra hem möter vi träd. De kantar vägar och bildar i städer parker dit vi kan söka oss när vi inte har tid att vandra i riken som domineras av träd. Sverige är ett skogsland, mil efter mil av barrskog med blå fläckar. Årstidernas gång skiftar regelbundet trädens utseenden. Så blir vi påminda om deras närvaro. Trots trädens betydelse för våra liv är den allmänna kunskapen i ämnet liten. Jan Danielsons Träd i marker och myter är därför välkommen läsning. Framställningen är tredelad: Först beskrivs tallen, granen, björken och andra vardagsträd. I andra avdelningen handlar det om rönnen, oxeln, alarna och andra utmarksträd. Avslutningsvis skildras ädla lövträd som ek, ask och bok. Jan Danielson skriver om trädens kulturhistoria och om deras betydelse och användning. Myterna, ordspråken och historierna vittnar om vårt nära förhållande till träd. ”Surt, sa räven om rönnbären” är utgångspunkt för en kort betraktelse om rönnbärsfilosofi. Uttrycket ”fattigmans kappa” om granskogen blir till en historia om hur de rika blivit rika medan fattigman ”numera sitter någonstans i betongen och hackar tänder. Granen blev han aldrig riktigt klok på. Den värmde när det blåste snålt, men det var också det enda.” Pilarna är ett variationsrikt släkte som ibland sträcker sig tjugo meter över marken och ibland bara blir några centimetrar höga. Och de storvuxna kan korsa sig med de små! Ett avsnitt i Träd i marker och myter handlar om asken. Det är en väl avvägd blandning av fakta och mytologi, som bland annat rymmer tio rader om världsträdet Yggdrasil. Önskas en utförligare skildring av Yggdrasil hänvisas till Tree wisdom av Jacqueline Memory Patersons. Hon berättar att pelarna i Odins tempel var av ask. Tor använde ek till sin boning. Ormen som lever vid Yggdrasils fot representerar den jordbundna kvinnliga energin medan örnen som svävar ovan trädet är förbunden med himlen och den manliga energin. Ekorren som oavbrutet springer upp och ned för trädstammen är, enligt shamanistisk tro, en sinnebild för människans rörelser mellan himmel och jord. Känslan för och uppfattningen att träd är levande väsen med närmast mänskliga egenskaper delar Danielson med Memory Paterson. När Danielson frågar sig om asken vill människorna väl kan det bli för mycket för min smak, men i stort har jag tyckt om att läsa böckerna. Roland Ennos Trees är en helt annan slags bok om träd. I den populärvetenskapliga boken får man veta vilka fördelar det finns av att vara ett stort träd, om hur träd lyfter vatten till bladen och vilka överlevnadsstrategier skilda träd har utvecklat. Hur kan ett femtio meter högt träd lyfta vatten till bladen högst upp? Finns det en förfinad pumpmekanism i rotsystemet? Nej, lyftet kommer från ovan. Avdunstningen av vatten från bladen skapar en spänning mellan skilda energier i trädet. För att utjämna skillnaderna vandrar vattenmolekylerna. Vandringen slutar först när det så kallade osmotiska trycket uppväger skillnaden. Låter det krångligt? Allt i Ennos bok är inte så enkelt, men med lite ansträngning går det mesta att förstå. Björkens ljusa bark är en ideell konstruktion för att skydda den underliggande vävnaden från temperaturväxlingarna. För att överleva i speciella områden har träd i öknar och hav har utvecklat extrema tekniker. Överlevnadstrategin i öknen är enkel: reducera vattenförlusterna och öka förmågan att under långa perioder av torka magasinera vatten. Den generella tekniken är lika enkel: blad med liten yta och rotsystem som kan bli nästan hur långa som helst, nåja, femtio meter i allafall. De individuella variationerna är många och fascinerande. Den nyförvärvade kunskapen om träd har berikat de senaste dagarnas skogsvandringar. Att kunskap är en viktig injektion för upplevelsen tål att upprepas. TOMAS POLVALL
