Annons
Nyheter

Understryker mer än utmanar

Nyheter • Publicerad 22 januari 2001
ridå i den stora, röda, salongen. Kjellgrens favorit bland den offentliga konsten i Hässleholm kulturhus.
ridå i den stora, röda, salongen. Kjellgrens favorit bland den offentliga konsten i Hässleholm kulturhus.Foto: Enrique Battistas

I pendlingen mellan rymd och överblickbarhet, mellan olika in– och utblickar, framträder arkitekturens formspråk i Hässleholm Kulturhus. Tre fasta, konstnärliga utsmyckningar har man satsat på – i entréhallen, i bibliotekets barnavdelning och en ridå i den stora röda salongen – i samverkan med Statens Konstråd.

Men dessa konstverk upptäcker man som besökare först nästan inte alls. Genomgående är de kanske också mer av understrykande accenter än oväntade och uppfordrande utropstecken.

Annons

De möter oss inte utanför eller utanpå byggnaden, de är inte det första man ser när man stiger in i rummen. Men de är samtidigt inte helt hänvisade till det undanskymdas platser. Vill man vara kritisk skulle man kunna hävda en överdrivet stor försiktighet inför den eventuella domen från den offentliga smaken.

Men kanske är det just som former som understryker mer än utmanar som de här verken bäst skall förstås – som långverkande delar av en gradvis sammanhängande helhet.

Denna känsla av påbörjad process får jag omedelbart inför Henrik Jørgensens Galaxisk korsväg i entréhallen, som lyfter fram och understryker rymden i rummet. En installation med sex väggobjekt som pekar på de olika förbindelsegångarna och att rummet kan fungera som en korsväg för människan och för de obegränsade tankarna i ett avsevärt större system.

Bäst fungerar hans geometriskt självklara former på väggen in mot biblioteket medan objekten på trappväggen inte riktigt skapar lika tydliga sammanhang.

Eva Larsson fångar vardagen i oväntade vinklar i sina fotografiska luftbubblor på väggarna inne i barnbiblioteket. Hennes bilder visar att man kan göra upptäckter där man minst anar det – i en fönsterutsikt, i en trappvinkel, i en vattenrörelse eller i den utslagna blomman.

Bilderna är tagna på olika platser i Hässleholm och genom att installera sina foton i rundade plexiglasformer ger hon bilderna karaktären av att framstå som tanke–, serie– och luftbubblor – något som oväntat och plötsligt uppstår. Kanske är det också just så som fantasin fungerar bäst – när vi inte riktigt kan sätta fingret på den och när den svävar fritt mitt ute i vårt synfält.

Mest spännande av de tre konstnärliga verken tycker jag att Enrique Battistas ridå i den stora, röda salongen är. Han utmanar den traditionella bilden av åtskiljande, tung teaterridå genom att skapa spänstiga rut– och linjefält.

Överraskande möter han salongens röda utstrålning med vit, blå, grön och sparsamt röd akryl på vit sammetsbotten.

Linjerna har en nervig och medveten suddighet som ger betraktaren illusionen av att vi blickar rakt in i olika lager av tid och rum.

Battistas verk lägger en personlig dimension till den allmängiltiga strävan efter generös rymd och värmande intimitet som hela Hässleholm Kulturhus bygger på.

THOMAS KJELLGREN

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons