Unga starka röster, men lite tråkiga

Ny bok

Debut 2003. Antologi. (Wahlström och Widstrand)

00-talet, som för bara något år sedan kändes som en ännu luddig fortsättning på 90-talet, börjar bli alltmer skönjbart som motsägelsefullt litterärt årtionde. Kanske är just förvirringen och den brokiga blandningen det mest samtidstypiska. Fler litterära moden och tendenser än någonsin pågår parallellt och ofta oberoende av varandra.

Förlagen får in fler och fler bra manus, men förlagsredaktörerna letar ändå ängsligt efter nya rappande förortsförfattare med exotiska efternamn. Samtidigt samsas akademikerna och nöjesjournalisterna hjälpligt om det krympande utrymmet på landets kultursidor. Och mitt i alltihop säljs det fler böcker än någonsin | numera kan man köpa svenska debutanter på ICA. Litteraturen har aldrig varit så bred och så smal på en gång.

Medan Piratförlaget, förlagens McDonald’s, roffar åt sig allt större marknadsandelar satsas det fortfarande en del på ny smalare litteratur. Sedan 2001 tillbaka ger Wahström & Widstrand ut Debut, en årligen utkommande antologi med nya svenska debutanter. Här får både författaren och förlaget känna sig för bland både recensenter och vanliga läsare. Ett par positiva recensioner i strategiska tidningar kan betyda ett förlagskontrakt senare.

Vilka av de sju medverkande i nyutkomna Debut 2003 som eventuellt blir goda författare i framtiden vet jag inte, men några av dem har redan nu tillräckligt mycket kraft och kunnande för att snart debutera i det större formatet.

Mest intressant bland poeterna är Linus Gårdfeldt, som bidrar med sviten Rävlampa - en introduktion. Det är en tio sidor lång senmodernistisk gestaltning av ett kaotiskt paniktillstånd. Gårdfeldt skriver tätt och säkert i en tidstypiskt andfådd stil | sviten i antologin för tankarna till samtida poeter som Pär Hansson och Ulf Karl Olov Nilsson.

Men det är ändå de kvinnliga prosaisterna som står för antologins starkaste bidrag. Det har det senaste året talats en del om novellboomens död i ny svensk litteratur, men Debut 2003 ger oss skäl att hoppas på något nytt. Jag fastnar bland annat för Mia Öströms mörkt parpsykologiska novell Kul att ses, som handlar om en misslyckad födelsedagsfest där nye pojkvännen Sten inte riktigt passar in i sällskapet. Det är avskalat och enkelt skrivet. En skildring av svenska vardagsmänniskor, i stil och stämning belägen någonstans mellan Inger Alfvén och Stig Larsson.

Bäst i antologin är dock Elin Boardy, som bidrar med novellerna Alla dessa nätter och fiskarnas bleka ögon och Min bror gräver en grop. Båda texterna kretsar kring familjeliv; mörka underströmmar går genom de kvinnliga huvudpersonerna, allt är inte som det ska, familjen och kärleken håller på att rämna. Boardy skriver slipat och suggestivt, på en gång avslappnad och väl medveten om novellens formella och tematiska möjligheter.

Det är alltså novellisterna som utgör den huvudsakliga behållningen i Debut 2003. Påfallande är att antologins samtliga fem prosaister huvudsakligen skriver i en psykologiskt realistisk tradition, några våghalsiga prosaexperiment syns inte till. Det är lite tråkigt.

Man får lätt en känsla av att de nya författarna – och då menar jag även andra än de sju i Debut 2003 – är ett gäng minutiöst förberedda plugghästar med universitetsexamen. Det behövs annat också. Busar, provokatörer. Bra litteratur är nästan alltid farlig.

Petter Bengtsson