Vallgrens stora kärlek till musiken

Augustpriset 2002 för bästa svenska skönlitterära verk gick till Carl-Johan Vallgren för romanen "Den vidundelriga kärlekens historia". Det var en glad författare – född 1964 i Linköping, uppvuxen i Falkenberg och sedan många år Berlinbo – som mottog priset. Vallgrens dittills största litterära framgång och prisets betydelse har varit stort.

– Ja, herregud, från 10000 sålda böcker till en kvarts miljon, det ger utslag på skilda vis, man blir villebråd för media, får fans och så där. Jag tittar på bilden på bokens baksidesflik, han liknar mig, har mitt namn men jag har svårt att känna igen mig i hans roll som bästsäljarförfattare. Man förväntas bli en symbol för något som jag inte vet hur jag skall tackla. Carl-Johan Vallgren är på besök i Stockholm. Skall efter telefonintervjun bege sig in i musikstudion igen. Säger att hans "musikaliska skafferi" är välfyllt för närvarande, att lusten till musiken är stor. Hans senaste cd – "2000 mil och 400 nätter" – kom tidigare i år, i höst väntar en konsertturné, 10-12 spelningar är bokade.

– Jag skrev färdigt min senaste roman för ett och ett halvt år sedan, jag var helt utpumpad, den hade trots allt tagit mig fem år att skriva. Men trots att jag var helt slut, var det hur lätt som helst att dagen efter jag satt punkt greppa en gitarr.

Så trots att det senaste året har varit hans mest uppmärksammade som författare har han inget skrivit. Jo, musik och låttexter, men inga utkast till nya romaner. Och så lär inte heller ske de närmaste åren. Han säger att han inte är "intresserad av att skriva prosa just nu". Litteraturen skall vila. Musiken blomstra.

– Min senaste skiva var mitt fjärde album, om några år hoppas jag att min diskografi är lika stor som min bibliografi. Det ligger redan flera nya låtar som är klara för att spelas in, och jag hoppas kunna komma med en ny skiva nästa höst.

Hur viktiga är dina låttexter?

– Texten är viktig, det är ju en slags visrockgenre. Men det är inte texten det handlar om, för svänger inte musiken kan det kvitta. Och det är musiken som också är det mest tidskrävande, av fem skrivna låtar kan man kanske behålla en.

Vad är skillnaden mellan din nya skiva och tidigare skivor?

– Musikaliskt är den här råare, men textmässigt var de tidigare fulla av satir och ironi, medan den nya var mer på allvar.

Varför?

– Jag tyckte inte jag kunde ta satiren längre, det gick inte att skruva åt den skruven hårdare. Så jag valde en seriös bana. Med mer innerliga och allvarligare låtar, kanske vackert.

Men du är nöjd med skivan?

– Av alla mina konstnärliga verk är det den jag är mest nöjd med. Det finns ingen skillnad mellan dess grundidé och slutprodukten. Och det är mycket ovanligt. I den har jag förverkligat en musikalisk vision.

Skivan känns väldigt svensk, hur märker man att du bor i Berlin?

– Jag är mer europeiskt influerad än svenska artister, som oftare är mer amerikanskt influerade.

Skillnaden mellan författaren Vallgren och musikern Vallgren?

– Musiken går mer på hjärtat, litteraturen är mer intellektualiserande. Men det är klart, "Den vidunderliga kärlekens historia" var operamässig, likt en Wagner-opera med sina stora känslor.

Mest musik sålunda för Carl- Johan Vallgren. Besöket under Kristianstads Bokfestival ser han lite som ett undantag, men han planerar att läsa ur sin prisbelön-ta roman, men också spela lite från sin senaste cd. "Det kan man väl göra?"

Sune Johannesson

sune.johannesson@kristianstadsbladet.se