Vår bild av muslimer

Varför jag ger en så ljus bild av mötet mellan den kristne riddaren och muslimen? Jo, för att jag trodde att det var sant, att det var realistiskt! De flesta korsriddare i Det Heliga landet på 1100-talet var där som tillfälliga plundrare, och ifall de lyckades döda en saracen, en muslim, blev de av med alla sina synder! Men det fanns också kristna som hade emigrerat till Det Heliga landet, hade lärt sig arabiska, insett att denna kultur var överlägsen den kristna och därför hade tolerans mot muslimerna! Jan Guillou svarar på frågor från debattledaren Dag Tuvenius om sina böcker på det välbesökta seminariet Tolerans i fiktion och verklighet på den 17:e Bok & Biblioteksmässans första dag. Guillou är en av 709 medverkande i 516 seminarier och miniseminarier och detta seminarium har efter de tragiska händelserna i New York och Washington blivit särdeles aktuellt. Förutom Guillou deltar Jan Hjärpe, professor i islamologi och Parvze Manzoor, shejk och tidigare ordförande i Sveriges muslimska förbund. Parvez Manzoor talar minst, jämför sig med åsnan i en klassisk saga, säger sig vara ledsen och rädd över de stämningar mot alla muslimer som gör sig gällande efter terrordåden i USA. Först ansåg debattledaren Dag Tuvenius att Guillou tagit i för mycket då han berättar om de kristnas syn på muslimer. Men nu, efter de senaste dagarnas händelser tycks bilden av muslimer i media påminna om den på riddare Arns tid? Jan Guillou svarar med att citera dagens Aftonblad – en tidning där han själv medarbetar i – och kultursidan på Svenska Dagbladet och menar att här proklameras korståget igen. – Det saknas en föreställning om en gemensam mänsklighet, i stället är det att vi skall försvaras mot dom, säger professor Jan Hjärpe. Och de som inte vill ingå i denna polarisering körs över, de utdefinieras! Det är vi mot dom! – Själva incitamentet till att jag började skriva böckerna om Arn var att jag satt på ett hotellrum i Kazakstan och tvingades titta i 48 timmar på tv, de hade bara CNN för cirka sju år sedan. Då gjorde jag ett slags statistik över ”good guys” och ”bad guys” och upptäckte att det fanns bara ”bad guys”, det fanns bara bilder av onda muslimer som skjuter i luften, kastar sten, gisslar sig själva, för övrigt en liten grupp, som nog är världens mest fotograferade muslimer! berättar Jan Guillou. – Jag läste Jan Guillous böcker med förtjusning och insåg att de kunde bara vara skrivna på 1990-talet, säger Jan Hjärpe. Det finns stora likheter mellan 1100-talet och 1990-talet, med upplösningen av de gamla imperierna i småstater där det går att gå in med olika intressen. Tidigare, på 1100-talet, måste man ha fredlig samexistens, men då liksom på 1990-talet blev det möjligt med globalt deltagande! Guillou har fört in korstågen i svensk historia på ett nytt sätt, som funnits länge i till exempel Frankrike och England. Men frågan är vad det var för konstruktion som man har som markör av identitet. Om man har nationell identitet istället för språk eller religion istället för språk. I Sverige var det tidigare förbjudet att tala finska och samiska på skolgården, men på 1960-talet blev den nationella markören medborgarskap! Men vad är det idag? – Idag då man lever i samma land med olika religioner blir ghetto-iseringen resultatet! I Libanon ville man vara medborgare i stället för medlem av en religion. Man hämtade inspiration från franska revolutionen 1789! Men då hotade man det segregerade samhället och de religiösa ledarna, konflikt uppstod och man valde att behålla det segregerade samhället med varsin religiös ledare, fortsätter Jan Hjärpe. – I Irak har cirka två miljoner människor dött till följd av krig och utsvältning, säger Jan Guillou, men vem reagerar mot det? Ett stort antal muslimer i Sverige är flyktingar från Irak, som alltså är emot det totalitära systemet, som är de starkaste motståndarna till den muslimska fundamentalismen! Ändå blir de misstänkta i dagens läge. – Det här är vår tids största fråga, nationellt och internationellt. Att säga att det som hänt nu i USA är samma som attacken mot Pearl Harbor under andra världskriget är propaganda, att säga att detta är krig – inte terrorism, avslutar Jan Guillou detta välbesökta, synnerligen aktuella seminarium på Bokmässans första dag. Efteråt säger han till mig att det känns svårt, mycket svårt att tala om böcker om medeltiden en dag som denna.