Världen inspirerar

Favoriten bland kokboksnyheterna är Clare Fergusons läckra Olivolja! Men roligast just nu är Den nakna kocken, där unge engelske tv-kocken Jamie Oliver blandar ingredienser friskt och lagar sina rätter på ett ohämmat vis med hela nävar färska kryddor och en stor portion gott humor.

Boken är pratig, vilket ger ordrika recept, ofta kryddade med historier, personliga minnen och diverse kuriosa. En grundtes är att man inte skall krångla till det och allt går bara man vill och vågar. Och ständigt uppmuntrar han läsaren till att pröva sig fram. Så här låter det i kapitlet om hur man bäst fixar sin egen buljong:

”Det trevliga är att man verkligen kan gå lös på en buljong. Gör en jättestor skål buljong till lunch, fyll den med nudlar, grönsaker eller vad du vill - du kommer att gilla det. (Jag tänker inte föreslå att du ska äta den här sortens buljong när du är ute på din första date, för om du äter den som man ska, så innebär det en massa sörplande och slabbande).”

Jag faller. Det här är kul. Sämst i boken är bilderna, som mest visar Oliver i affären och köket. Men recepten är bra och fantasifulla med en flitig användning av diverse kryddor som koriander och basilika.

Olivolja! är både en kokbok och kulturresa in i olivoljans värld. Vilka olika sorters olivolja finns, vad är skillnaden, hur sker hanteringen, var tillverkas den och hur ser framtiden ut (dyster framgår det av boken, då rationaliseringen lämnat flera små olivlundar övergivna). Boken formar sig till en hyllning till den mångsidiga och hälsobringade olivoljan, inte minst genom Peter Cassidys storartade bilder.

Precis som i sin bok från förra året - Street food - blickar Clare Ferguson ut över världen och presenterar en inbjudande mix av olika länders maträtter, denna gång med olivoljan som det sammanbindande (även om det ibland bara är som ett sista smakförhöjande stänk över tallriken).

Mexiko, Italien och Japan har fått nya matböcker den senaste tiden. Mor och dotter Duke har med Mikadu gjort en gedigen och vacker bok om det japanska köket, där matkulturen placerats in i det större sammanhanget av historia, kultur och traditioner. Mikadu känns onekligen matnyttig, men kräver tid. Det handlar inte bara om att röra ihop rätt ingredienser, här råder nya begrepp och ett annat tänkande. Kapitlen är flera (givetvis finns ett sushiavsnitt), recepten och tipsen många.

En annan japannyhet är Benita Ramels Lättlagat japanskt, som även den sätter in läsaren i de rika traditionerna, men är rakare upplagd och känns mer lättillgänglig. Ramels filosofi är just det som boken heter, att det skall vara lättlagat och att alla kan få ihop en japansk maträtt, och hon lyckas ge mig den känslan. Så skall jag ge mig in i den japanska matvärlden föredrar jag nog Ramel.

Italienskt på riktigt har en luftig och hurtig layout, och ganska få recept.

Men även här är ambitionen att visa på det äkta nationella köket, där de italiensk-svenska skribenterna vill få oss att sluta med otyget creme fraiche när vi lagar italienskt. Här är klassikerna med (som pizza och köttfärssås där sistnämnda skall kokas i minst två timmar) och grunden om att inte krångla till det är en genomgående tråd. Goda ingredienser rätt blandade och rätt tillagade räcker. Extra plus för att de drar tråden in i dryckernas land, med espresso och vintips i slutkapitlen.

Desto tjockare är Laga lätt mexikanskt. På dryga 250 sidor ges både introduktion och fördjupning in i Mexikoköket och en bok som börjar med en vitlöks- och citrussoppa och slutar med drinken Margaritas gör åtminstone inte mig besviken.

SUNE JOHANNESSON

Böckerna som nämns i texten är:

Clare Ferguson (text) & Peter Cassidy (foto). Olivolja! De bästa recepten. (Forum).

Jamie Oliver: Den nakna kocken (Bonniers)

Eiko & Yukiko Duke: Mikadu. Den japanska kokboken (Wahlström & Widstrand)

Benita Ramel: Lättlagat japanskt (Alfabeta)

Camilla Edlund (text), Gianluca Tubertini och Roberto Dell’aquila: Italienskt på riktigt (Richters)

Marlena Spieler: Laga lätt mexikanskt (Prisma)