Nyheter

När järnridån fälldes ner

Överallt där Röda armén gått fram 1945 blev Östeuropa ockuperat – åtta länder samt de baltiska länderna som Stalin fick i pakten med Hitler 23 augusti 1939.
Nyheter • Publicerad 13 januari 2014

Med Winstons Churchills ord den 5 mars 1946 fälldes en järnridå över halva Europa.

Järnridån som process och faktum beskrivs utförligt i den amerikanska historikern Anne Applebaums senaste bok ”Järnridån. Det kommunistiska maktövertagandet i Östeuropa 1945–1956” (Bonniers, skickligt översatt av Margareta Eklöf). Applebaum har tidigare, 2003, publicerat en bok om tillståndet i de sovjetiska Gulaglägren – mycket detaljerat. En plågsam läsning – jag orkade med tjugo sidor i taget, de dagar jag kände mig stark. Den ska nu, vad jag vet, finnas i svensk översättning.

Applebaum har noga gått igenom arkiven. Notapparat och litteraturförteckning upptar 76 av bokens 660 sidor.

Sovjetarméns intåg blev, med få undantag, ingen befrielse. Utan den utlöste en våg av våld, massvåldtäkter, avsiktlig förstörelse, plundring. Sovjet lade beslag på stora delar av industrins maskinpark i de ockuperade länderna. Applebaum ser fyra steg i detta kommunistiska Machtübernahme (maktövertagande). Först inrättade Sovjet egna polisstyrkor som ett steg i terrorn. De frihetsrörelser som fanns i Östeuropa och inte var garanterat Sovjettrogna arresterades och fördes till Gulag – Sovjet återanvände också Auschwitz och Buchenwald som fångläger.

Sedan installerade Sovjet lydregimer. De icke-kommunistiska partier som fanns kvar drabbades av utrensningar och skenrättegångar, som en repris på Stalins terror 1938.

Civila organisationer ockuperades, och förbjöds sedan och ersattes med kommunistiska – allt; även schackklubbar som inte hyllade Stalin upplöstes, och ledarna skickades till arbetsläger i Sovjet. Den organisation som gjorde mest motstånd, och blev mycket trakasserad, var kyrkan. Det var också den som till någon del överlevde, särskilt i Polen.

Radiostationerna ockuperades snabbt och blev huvudinstrument för regimens propaganda. Sedan var det kulturens tur. Goethe utnämndes till marxist – postumt, annars hade han protesterat.

Jag känner igen mönstret från de böcker jag läst om nazismens maktövertagande i Tyskland från 1933.

Hur kunde Sovjet så snabbt ta makten över hela Östeuropa? Applebaum har två huvudförklaringar. Västmakterna hade inget stöd i den egna opinionen för ett tänkbart krig med Sovjet. Vidare använde kommunistregimerna terror. En 17-årig flicka i Östtyskland spred broschyrer om demokrati. Hon fick 25 års fängelse. Etc, etc.

Applebaums bok är en viktig historielektion för dem som glömt, och för dem som själva inte upplevt järnridån. Det vore synd om vänstern och historielösheten får oss att glömma denna del av Europas olyckor.

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.

Mattias Karlsson
Nils-Eric Sandberg
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.