”Amerika föddes på gatorna”

När journalisten Herbert Asbury (1891-1963) skrev sin The gangs of New York år 1927 gav han en bild av det förrförra seklets New York-gangster som skulle få en svensk socialassistent att gråta: ”Gangstern var en korkad våldsman född i snusk och smuts och uppfödd i synd och fördärv. Han fullföljde sitt naturliga öde”, skrev Asbury i sitt förord och inledde därmed en ren helvetesvandring förbi människor, gränder, lönnkrogar och brottsplatser i de kvarter som kallades Five Points.

I centrum av Five Points, liksom i Scorseses film, stod The Old Brewery, det gamla bryggeriet, och filmen tar sitt avstamp i den katakombliknande källaren på det fem våningar höga huset. Asbury beskriver bryggeriet som en sorts döds- och tragedifabrik; vid 1800-talets mitt bodde ett tusental människor i huset i värsta tänkbara misär.

Det gamla bryggeriet blev en sorts flyktingförläggning för de immigranter, framför allt irländare i flykt undan hungersnöd, som strömmade av båtarna i tusental. Runt byggnaden låg gator kantade av lönnkrogar, hälarstånd, spelklubbar och oräkneliga gömställen för de gangsters som, enligt Asbury, på allvar började organisera sig i New Yorks första gäng omkring 1825. The Forty Thieves var pionjärerna – Asbury beskriver dem som våldsmän, ficktjuvar, rånare och mördare – och de följdes av gäng med namn som The Shirt Tails, Plug Uglies, och American Guards. Medan allmänheten förfasade sig, polisen slet för att upprätthålla ordningen och kyrkan försökte göra inbrytningar i slummen fanns en grupp som såg den framväxande gängkulturen som en möjlighet – New Yorks politiker. Både boken och filmen skildrar de nära band som fanns mellan framför allt det demokratiska partiet och gängen, vars medlemmar användes för att rigga val, skrämma och misshandla motståndare och få väljare till valurnorna.

Dåtidens lokala pamp, William ”Boss” Tweed, citeras i filmen: ”Det är inte väljarna som avgör ett val, det är rösträknarna. Fortsätt räkna”. Politikerna spelade på New York-bornas rädsla för de nyanlända irländska flyktingmassorna och irländarna, som såg USA:s välkomnande famn förvandlas till ett strypgrepp, svarade med att organisera sig i gäng; Amerika föddes, med filmbolagets ord, på gatorna. Gängen i Five Points gjorde gemensam sak med män, kvinnor och barn från hela Manhattan, de brände hus, dödade poliser och iscensatte rena massakrer på svarta (den grymma rasismen i New Yorks fattigkvarter tonas ner i filmen).

När hela staden hotades av kollaps svarade myndigheterna med att sätta in krigsveteraner, artilleri och kanonbåtar. Den exakta dödssiffran blev aldrig fastställd, men Asbury citerar uppskattningar kring 2000 döda och 8000 sårade.

Ett mindre gangsterkrig år 1913 karakteriseras av Herbert Asbury som början till slutet för gängen i New York. Polischefen Arthur Woods spärrade in fler än tvåhundra gängmedlemmar under ett enda år på 1910-talet; gangsters som Kid Dropper och Johnny Spanish försökte hålla den gamla verksamheten vid liv in på 20-talet, men den siste som enligt Asbury förtjänar titeln ”gang captain” dog 1927. Gangstern Little Augie sköts ihjäl den 16 oktober av fyra män i en svart bil. I sin film växlar Martin Scorsese i friskt mellan verklighet och fiktion. Hjälten, Amsterdam Vallon (Leonardo DiCaprio), har aldrig funnits. Skurken Bill the Butcher (Daniel Day-Lewis) existerade men hade långt ifrån en så mäktig status som Scorsese ger honom i filmen. Å andra sidan är det också oklart hur många av Asburys blodiga gangsterslag som verkligen ägde rum.

Senare historiker har reviderat bilden av Asburys Five Points; visst var det fattigt, skitigt och våldsamt, men det var också ett hem för skötsamma, invandrade arbetarfamiljer som fann en tillvaro som gav betydligt högre välstånd och värdighet än vad hemlandet förmådde. (TT Spektra)

Erik Helmerson

noje@kristianstadsbladet.se

Fotnot: Ingela Brovik recenserar Gangs Of New York i Kristianstadsbladet i morgon.