Book skriver en bok

Att Anna Book är en kvinna med sprudlande positiv energi, en släng av Kajsa Kavat, finfin pipa och formidabel taktkänsla, det vet man vid det här laget. Att hon är megaskärpt och har pondus som inbjuder till nästan vördnadsfull respekt har däremot inte kommit fram mellan alla glädjetårar och svävande quick steps. När Anna Book kryssar fram på Karlbergsviadukten i Stockholm är hon så långt ifrån Solstollarna man kan komma.

Du tar över stafettpinnen efter Ann-Louise Hansson som undrar: Tvekande du någonsin att ställa upp i "Let's Dance"?

– Ja det gjorde jag faktiskt. Inte så mycket för att jag var rädd för att inte klara av själva tävlingen, eller för att göra bort mig, eller för att jag inte skulle få tillräckligt mycket uppmärksamhet. Jag förutsåg snarare att jag skulle göra bort mig, att jag inte skulle lära mig ett himla dugg och att ingen skulle bry sig så värst mycket om mig eftersom jag inte hade gjort något offentligt på länge. I stället tvekade Anna Book för att hon var rädd för att skada sig. Hon låg faktiskt på sjukhus, mitt uppe i återhämtningsprocessen efter ett par svåra operationer, påkallat av ett akut bråck i bukväggen, en återhämtning som hade tagit "otroligt lång tid".

– När de ringde kunde jag inte ens klä på mig själv. Jag tackade nej 15–20 gånger innan jag gick med på att provdansa. Och det gjorde inte ont. "Let's Dance" är det absolut mest fantastiska jag fått vara med om i min karriär!

Den fick en nytändning med "Let's Dance". Hur har du upplevt den här tiden?

– Jag kan bara säga "Wow". Jag är fortfarande jätterörd över den enorma kärlek jag har fått från min publik. Varenda dag, än i dag, kommer folk fram. Det är svårt att förstå och helt makalöst.

Så hur mycket "Let's Dance" blir det i Kristianstad?

– Inte så mycket! Det är svårt utan min fantastiska danspartner, och dessutom har jag skadat min hälsena, jag får egentligen inte gå i högklackat – men det skiter jag i!

– I stället blir det förhoppningvis desto mer hjärta och glädje. Jag ska dessutom framföra en helt nyskriven, alldeles egen jullåt, för första gången med liveband, "Christmas with you". Och så blir det så klart schlager!

Finns det någon annan typ av musik du gärna vill framföra?

– Jag älskar allt från fina visor till soul – och jag tycker det är så trist, är feed up! med de här förståsigpåarna som hela tiden klagar på andra, som har bestämt sig för vad som är och inte är riktig soul. Så länge det kommer inifrån, från min själ och jag har hjärtat i det, så är det soul – även om det inte låter som Aretha Franklin, Patti LaBelle eller Jennifer Holliday.

– Fast jag har fått det där lite spanska i mig, det är okej om man inte gillar mig, det bekommer mig inte. Däremot förstår jag inte varför det måste vara svårt för att klassas som bra. Varför allt måste låta deppig Bob Dylan! Det är så mycket annat som är svårt, varför kan inte musik vara till för att ha kul, må bra av och finna inspiration i? Anna Book är tillsammans med flera andra svenska artister just nu aktuell på samlingsplattan "Idrottens julskiva", i övrigt håller Book på att skriva en bok.

– Den är inte som en biografi, men den handlar ändå om mig, min barndom, beslut som jag tagit i livet, som har fattats åt mig. Varför jag är som jag är. Anna Book är inte alltid positiv energi.

Apropå hurdan du är, hur firar du helst jul?

– Med familjen. Och för ungefär fem år sedan gick jag ifrån allt det där överflödet med 40 paket per barn! I stället handlar det om kvalitet, sinnesfrid, lugn och ro och att vara stolt och nöjd över min fina familj, att vi har tak över huvudet och mat på bordet. Jag siter i att det låter klyschigt.

Viktigast på julbordet?

– En massa saker ... "Min man", säger han, men det har vi aldrig haft och det är nog bra med det. Handrullade köttbullar, och Annas Janssons! Om du någon gång ätit den så kommer du aldrig mer äta något annat! Den är krämig och fantastisk va! Hemma kallar de den "Books frestelse".

Favoritjulsång?

– "O Helga natt". Och "Jag såg mamma kyssa tomten", den är så gullig.

Då så, då är det dags! Din stafettpinnefråga till nästa helgs gästartist Fredrik Kempe?

– Ha, ha, ha, ha!!!

Jag vet vad du kommer att fråga!

– Ja, väldigt självisk fråga, ha ha ha!

– Första gången jag hörde Fredrik var när han sjöng "Vincero", opera och pop på samma gång och jag blev förälskad direkt – "Vem är den här snubben!" När jag fick höra att han var svensk så höll jag på att tuppa av! Sedan har vi varit och nosat lite på varandra, det har varit på G, men nu jäklar:

– Fredrik, jag väntar. Varför måste jag vänta på att få en fantastisk schlagerlåt från dig? Jag längtar ju!

Lisa Appelqvist

044-18 55 58

lisa.appelqvist@kristianstadsbladet.se

Fotnot: Fredrik Kempe står bakom bland annat Måns Zelmerlöws "Cara Mia" och Sanna Nielsens "Vågar du, vågar jag". Till Melodifestivalen 2008 har han skrivit två låtar, "Pame" och "Hero". Artisterna offentliggörs på måndag och tisdag. Fredrik Kempe gästar "Bra vibrationer" nästa helg.