Choklad för drömmar
Chocolat. Amerikanskt drama i regi av Lasse Hallström. Manus: Robert Nelson Jacobs. I rollerna: Juliette Binoche, Johnny Depp, Judi Dench, Lena Olin. Alfred Molina, Peter Stormare. Visas på Filmpalatset i Bromölla. En stormig vinternatt när det blåser särskilt kallt anländer den hemlighetsfulla Vianne, spelad av Juliette Binoche med sin lilla dotter till en liten sömning stad i Frankrike 1959. Hon hyr en butik av änkan Armande (Judi Dench) och provocerar genast stadens bigotta befolkning med sin läckra, vackra choklad som hon tillverkar efter hemligt recept. Och så öppnar hon sin chokladbutik mitt under fastan, till råga på allt! Men chokladen öppnar de mest förbjudna drömmar och längtan hos stadens invånare som i hemlighet smyger sig till den goda butiken med sina oemotståndliga chokladpraliner – en för varje personlighet – och Vianne blir snart huvudfiende till stadens borgmästare, Comte de Reynaud (Alfred Molina). Alla ”rättänkande” ställer upp på hans sida och alla de utsatta, ledsna, fattiga, på Viannes sida (inte alltid offentligt, det kostar för mycket!) I en liten stad blir reglerna för hur man skall bete sig ofta övertydliga, människorna blir ofta intoleranta, åtminstone på film. Tacksamt att gestalta dynamiska outsiders som Vianne i sådan miljö, det blir lättare att skapa gränserna att spränga. Lasse Hallström har skapat ännu en välgjord film om civilkurage och intolerans, som i Ciderhusreglerna, välspelat, elegant, ännu en av hans ”mainstream with a twist”, snyggt, charmigt. Från filmens första bildruta förstår vi att Vianne är nomad, precis som sin mamma, som hon bär med sig, fysiskt (i en urna) och psykiskt. Så snart det börjar brännas, så snart hon håller på att fästa sig vid en plats eller människorna där, är det dags att dra vidare. Hennes lilla dotter hatar detta. Men Vianne spelas av Juliette Binoche med ett ständigt leende på läpparna, kraftfull pondus och Viannes choklad tycks hjälpa mot allting – sjukdom, sorg, förryckande äkta män. Borgmästaren blir alltmer uppretad. Chocolat är som en modern saga, kitschig och läcker, men jag får lite ont i tänderna av all livsvisdom, omsatt i choklad som serveras av den vackra, självständiga Vianne. Lena Olin, som spelar olycklig hemmafru mot Peter Stormares elake make, är en tydligare gestalt, som utvecklas mer under filmens gång. Kanske handlar Lasse Hallströms Chocolat om både visdom och passion. Men det går inte att tro på passion när den gestaltas så – trevligt. INGELA BROVIK
