Craig David full av energi
Craig David på Baltiska Hallen i Malmö, den 22/3. Det var feststämning när Craig David kom till Baltiska Hallen i Malmö i torsdags kväll. Redan på bussen ut till Stadionområdet pågick sångövningar och förväntan hängde liksom hårspray i luften. Att det trots allt kändes lite glest mellan raderna är nog mer lokalens fel. Det är svårt att bygga om en sporthall till vettig konsertlokal och de tomma stolarna bakom scenen har ingen som helst mysighetsfaktor. Lika lite som ett halvfullt golv framför scenen. På kort tid har Craig Davids mjuka stämma vunnit många unga hjärtan, mest är det snyggt uppklädda tjejer som kommit för att njuta av sin idol denna kväll. I höstas skivdebuterade han med kaxiga Born to do it och redan är han inne på sin andra turnérunda i Skandinavien. att han är tjejernas favorit är det ingen tvekan om. Vrålet som möter honom när han kommer in på scenen i hiphopmundering: stora jeans, jeansjacka, röd t-shirt och den obligatoriska mössan nerdragen i pannan, är öronbedövande och avtar inte under konsertens gång. ”Time to party”. Ljudet är tajtare och tuffare än på skivan, rösten inte längre så mjuk och försiktig och de flesta låtarna har stöpts om inför liveframträdandet. Kärlek är temat och konserten följer utvecklingen av en kärleksaffär från första mötet i 7 days till det slutgiltiga uppbrottet i Walking away. Craig David är full av energi. Han far fram och tillbaka på scenen, klättrar upp och ner. Tar paus till R Kellys Did you ever think och försvinner ut i kulissen en stund medan de två körsångarna får ta över... han tycker om att möta sin publik och han visar det. Föreställningen är en explosion i ljus och färger, med läckert regisserade projektioner av bilder och mönster som fond. Det snyggt på ett lyxigt vis, men med en viss reklambyråvarning. Spontaniteten känns ibland väl inövad. Tyvärr är inte heller ljudet det bästa, det är svårt att urskilja instrumenten och intrycket är bullrigt och brötigt. Bara i de lite lugnare låtarna kan man urskilja texterna och till fullo njuta av Craig Davids fina röst som är djupare och starkare i verkligheten än på skiva. Och det är de lugna låtarna som fungerar bäst, till exempel souldoftande Once in a lifetime som är en personlig favorit och Last night. När Craig David lämnar scenen lämnar stora delar av publiken också hallen. Synd om dem, för sedan kommer ett nedtonat och skönt extranummer där David kör två låtar ensam med gitarristen innan bandet är tillbaka. MARIA NILSON
