”Det måste svänga om jazzen”

Det enda jag vet om Kristianstad, sade en gallerist i Malmö nyligen, är att det är en jazzstad med en fin festival. Ofta är det så. Ute i landet är Kristianstad en jazzstad. Men när det i år firas dubbelt blir det ett förhållandevis stillsamt jubileum: För jazzfestivalen finns det inget sparat, utan de enda pengar man har att spela med är de nya bidrag som kommer in, den 6 oktober firar Blue Bird sina 50 år med mat, musik och över 600 inbjudna gäster på Sommarlust och man planerar för en kvalitetshöjd höstsäsong (bokad hittills är en Benny Goodman-afton med Sandviken Big Band och bland andra Lars Erstrand), det blir två jazzutställningar, en i sommar på Barbacka där konstnärer fått frågan hur jazzen inspirerar dem i sitt skapande, den andra blir en minnesutställning på Regionmuseet i okober. när jag i blue birds klubblokal på Barbacka möter tre av stadens entusiastiska jazzkrafter - Bengt-Åke Lundberg, Lars Georgsson och Rolf ”Gullis” Nilsson - är de överens om att jazzen i Kristianstad dras med problem. Dels ekonomiska, men också organisatoriska och åldersmässiga - det är svårt att få in nya, yngre krafter i föreningens arbete. – Visst, säger Rolf ”Gullis” Nilsson som var med redan när det började 1951, kan man säga att ungdomar sviker, men de är ju inte uppfödda med jazzen. Men jag vill nog säga att vår generation är en svikar-generation. Matar du dem med oxfilé - Count Basie och Louis Armstrong - då kommer de, inte annars. – De artister du nämner var inte bara stora inom jazzen, de blev kända långt utanför jazzkretsarna. Så är det inte idag, säger Bengt-Åke Lundberg. Och Georgsson fortsätter: – Men dagens musiker är minst lika duktiga, skillnaden är att det förr bara var några namn i toppen, medan de idag kanske är 50. - Jag träffade Olle Jönsson i förra veckan och undrade: hur fasen kan Lasse Stefanz få minst lika bra betalt som dessa fantastiska jazzartister med en gedigen utbildning. det är ”gullis” som pratar. Han har följt jazzens utveckling i Kristianstad. Mött många av de största, men också sett hur priserna skjutit i höjden och försvårat det för de mindre städerna att få ihop ett stjärnfält. Berättar om när han 1971 fick hit Herbie Hancocks band för 7500 kronor, men pustar fortfarande vid tanken på deras ljudutrustning (”fasansfullt”). - Det är få andra som satt Kristianstad på kartan så som jazzen gjort, säger Bengt-Åke Lundberg. Jazzen har gett staden en profil och det är betydligt lättare att behålla en profil än att starta en ny. Jag vill inte säga att vi är motarbetade, men vi är inte uppskattade efter förtjänst och kommunens bidrag till festivalen om 170000 kronor är i det tunnaste laget. – De första åren fick vi inget bidrag alls från kommunen, minns ”Gullis”. Politikerna var fega, vågade inte ta initiativ. För att dra publik idag fodras speciella artister, och andra summor. Sedan är det ju svårt att locka Christianstadsdagarnas öldrickande publik. Det där blev vi ju inlurade i. – Ja, vi kommer bort lite under Christianstadsdagarna när vi nu omges av ett knippe andra attraktioner, säger Lars Georgsson. årets festival ligger på planeringsstadiet, några musiker är kontaktade men på grund av oviss ekonomi är inga kontrakterade. I april tror festivalledningen, som i år är samma gäng som i Blue Bird, att det börjar klarna. Klart är att jazzfestivalen blir drygt tre dagar lång, från onsdag 11 juli till fredag 13 juli, med lördagens jazzfrukost som final. – Bladetkvällen och jazzfrukosten ändrar vi inte på, säger Bengt-Åke Lundberg. Fredagskvällen lägger vi inomhus, i Konserthuset. Det är också en försmak på det utökade samarbetet med Musik i Skåne, där deras nye chef Martin Martinsson har förklarat att han vill värna jazzfestivalen. Det kan innebära att vi flyttar festivalen till Konserthuset i framtiden, det kan också göra att vi går ifrån jazzgeneral, vi får se vad samtalen med Musik i Skåne ger. Även torsdagskvällen läggs i Tivoliparken med i huvudsak skandinaviska gäster på programmet. Men ännu inga namn. Lars Georgsson: – Vi vill ha en festival som svänger. Det måste svänga om jazzen och vår målsättning är att knyta musiker till oss som stämmer överens med den idén. Med Musik i Skåne känner Bengt-Åke och Lars trygghet och ser positivt på framtiden, tror att samarbetet kommer att bli till glädje för hela staden. - Håller man på med detta får man vara optimist, säger Georgsson. – Och lite galen, det skadar inte, tillägger Lundberg. Det är bara synd att det är så svårt att rekrytera nya människor, säger Lundberg. – Ni får passa på att välja in dem när de går på toaletten, säger Rolf ”Gullis” Nilsson och berättar om ett ödesdigert toalettbesök under ett möte 1968. När han kom ut var han ordförande. SUNE JOHANNESSON Fotnot: I morgon kväll blir det jazzprat i Kristianstadsbladets hörsal. Vid mikrofonen den senaste jazzgeneralen Bengt B Månsson. För musiken svarar en trio ur JazzAttacks: Markus Hängsel på bas tillsammans med rapparna Oskar Ohlin och Ninjo Bergström.