Diskret och sällsynt innerlighet
Anna Järvinens musik är , om inte tyst tassande, så i vart fall på gränsen till diskret. Som lyssnare måste man uppmärksamt spåra de subtila skiftningar hennes låtar trots allt är fyllda av. "PS, Tjörn" är en tidig favorit denna inledande Siestakväll.
Samtidigt är det svårt att helt lösgöra sig från känslan att Anna Järvinens själsspeglande grimaser lika gärna skulle kunna vara ett manér. Var är det i de där texterna som får henne att varje gång ge utlopp för dessa utlevande signaler?
Ett problem är den sorlande stämning som råder. En liten lokal full med halvintresserade åskådare kan vara är en backe att ta sig över, både för artist och åhörare. Det är onekligen svårt att behålla fokus när folk högljutt diskuterar schackbekymmer i närheten av ens vänstra öra.
"Sommar i Lappland" sjunger Järvinen i den finstämda "Kom hem". Och här lyckas hon verkligen förmedla den där känslan hon så gärna vill ge. Recensenten fick feeling, om vi säger så.