"Egot mår bra av att klappas om"
Claes Månsson – tv-favorit med "Lorry", sedd i flera filmkomedier och anställd vid Dramaten – spelar buskis i sommar. Redan för fem år sedan frågade Krister Claesson om det fanns en chans att Månsson kunde tänka sig att jobba på Vallarnas friluftsteater vid Falkenberg.
– Visst, det kunde vara kul. Men, fortsätter Månsson, jag trodde aldrig att vi skulle kunna få olika scheman att fungera. Fast det visar sig att på Vallarna spelar man torsdag–söndag, vilket betyder att jag kan spendera resten av veckorna på sommarstället vid Marstrand.
Några kulturpolitiska funderingar kring att tacka ja till Stefan & Kristers värld av bukis har Månsson aldrig haft.
– Det där om att Dramatenskådisar resonerar kring seriös och mindre seriös teater är en bild som skapats i media. Det finns säkert en och annan som skulle tacka nej till det här jobbet, men i så fall utan att ha synpunkter på att jag vill vara med.
Jojje Jönsson, mångårig skådis på Vallarna, säger:
– För det finns ju ett litet ego hos varje skådespelare som gärna vill klappas om ibland. Och den som inte mår bra när 1100 personer jublar kan inte vara riktigt klok. 1100 betalande gånger 31 föreställningar. Friluftsteater på Vallarna har blivit en tradition.
– Det är helande att skratta, konstaterar Jojje Jönsson.
– Ibland, säger Claes Månsson när jag tittar på film som skall vara så där förbannat konstnärlig, blir jag bara tokig. Skall man känna sig som en idiot, bara för att man inte fattat ett dyft... av något som bara är just obegripligt?
"Två ägg i högklackat" heter årets föreställning, som ges med Falkenbergspremiär den tredje juli och sedan flyttar till Lisebergsteatern i Göteborg (premiär 23 september). Skåne?
– Nä, Thomas Petersson tar hand om Skåne. Falkenberg–Göteborg–Skara är våra naturliga scener, säger Jojje Jönsson.
Det handlar om en fristående fortsättning fjolårets "Två bröder emellan". Bröderna Nilsson (Stefan Gerhardsson, Lars Väringer) har olika intressen – lillebror satsar på konferens och underhållning, storebror reparerar motorsågar. Jojje Jönsson spelar en tämligen oduglig hantverkare, medan Claes Månsson gör en hungrig och fäktande pensionär med suspekta (?) avsikter. Snurrigt blir det. – Harmlös underhållning som håller vad den lovar och lite till, säger Jojje Jönsson. Krister (Claesson) är något så ovanligt som en svensk farsförfattare med en osviklig förmåga att ge publiken vad den vill ha. Krister tar sällan nya stilgrepp, men han kan överraska och jag skulle nog påstå att han håller sig till en oskriven överenskommelse med publiken.
Claes Månsson berättar att Lorrygänget (Ulveson, Dalle, Skoog, Endre, Månsson) ses med ojämna mellanrum. Några planer på att plocka upp den tråden igen verkar däremot inte finnas.
– Och det är nog bäst så. Med Lorry var de flesta av oss helt nya i branschen, och man fick en konstig uppfattning om att "ok, nu är man känd – det är så här det skall vara". Min dotter var fyra år då, och tröttnade på att se pappa på tv.
Jojje Jönsson:
– Samma för mig. Mina barn väljer alltid "Bolibompa".
Anders Mårtensson
anders.martensson@kristianstadsbladet.se
