En mörkare Stakka Bo

Det är sex år sedan Stakka Bo kom med sin senaste skiva, The great blondino. Sedan dess har Johan Renck gjort karriär som musikvideoregissör med artister som Madonna, Suede, All Saints och Kent bland kunderna. Det gick så bra att han ett tag bosatte sig med flickvän i Hollywood för att slippa pendla över Atlanten så fort världsstjärnorna kallade. Den egna musikkarriären har fått stå tillbaka för arbetet som regissör. Förutom musikvideorna har han gjort ett antal reklamfilmer och arbetar nu på ett långfilmsprojekt. Men nu är det dags för en ny skiva med Stakka Bo. I dagarna släpps JR, med låtar som till största delen är skrivna för flera år sedan. Efter The great blondino drog sig Johan Renck och vapendragaren Martin ”Nåid” Landquist tillbaka till en stuga i Småland och skrev låtar. Men under processen tappade Johan Renck sugen. Andra saker kom emellan. Åren gick. Den rastlöse Johan Renck gick vidare till regiuppdrag, men låtarna fanns kvar och sen kom lusten tillbaka. Fast inte på samma sätt. Drömmen om att bli rockstjärna är död, men drömmen om att göra bra musik lever vidare. – Idén att jag skulle bli rockstjärna har jag släppt. Jag tror inte det passar mig. Den som minns Stakka Bo för den stora hitten Here we go 1993 blir förvånad över att plattan låtar som melankolisk, närmast mörk. – 99,9 procent av den musik jag lyssnar på har någon form av melankoli i sig. Jag gillar den typen av musik, den typen av harmonier och känslor. Det är lite underligt, med tanke på att Johan Renck verkar vara en ganska glad person. – Det är mycket en fasad, säger han. Men det är väl vad man har musik till. Alla kreativa uttryck handlar i grund och botten om kommunikationsproblem. Många som håller på med konstarter har i grunden problem med att kommunicera i vardagen. Då får man använda sin musik, eller tavla, till att säga grejor som man inte annars kan säga. Det är därför det är nödvändigt att hålla på med det här. Det är också därför Johan Renck fortsätter med musiken trots att regissörskarriären borde ta upp mer tid. Så hur stor plats får musiken? – Det kan inte jag bestämma. Det får ta den plats den förtjänar. Jag kan bara gå på känsla och ta det steg för steg. Johan Renck säger sig inte ha någon längre planering för att hoppa mellan karriärerna. Det blir som det blir. – Jag har nog inte ens en månads framförhållning. På riktigt! Det får gå som man kan känner. Det viktigaste är att man mår bra. Jag blir en klokare person av att göra min musik. Det är väl det som är min plan - att bli harmonisk och må bra. Johan Renck har alltid framstått som killen med fingret i luften på jakt efter vad som är rätt, men han vänder sig helt mot den bilden av honom. – Jag är så jävla trött på att höra det där. Jag är inte mer trendig än vad du eller någon annan är. Men det märks väl i hur du agerar, hur du klär dig och vad du arbetar med? – Men det är ju jag. Det är ju vad jag gillar. Det är ju ingenting jag söker. Jag är ju bara jag. Det finns inget sökande efter att vara ballast. MIKAEL FORSELL/PM