Engagerande film speglar samtiden

Liten, men högt i tak. Så kan man beskriva Lilla Filmfestivalen i Båstad, som pågått 2-5 augusti, i biografen Scala, också den liten men med högt i tak. En mycket vacker biograf med röda väggar och tak som pryds med en gigantisk grå stjärna, en biograf som ser ut att vara från 1920-talet med sin enkla klassiska form, men som är nyare än så. Och som passar så bra för Lilla filmfestivalens program och ambitioner att visa stor film i intimt sammanhang. Det är femte året i rad som dokumentärfilmaren Stefan Jarl är konstnärlig chef för festivalen, och hans ambition är att visa engagerande filmer som skildrar sin samtid. Det är filmer i Widerbergs anda. Ljudmilas röst av Gunnar Bergdahl, chef för Göteborg Film Festival är egentligen hans första riktiga film efter den mer journalistiska intervjufilmen Bergmans röst från 1997. Denna dokumentärfilm är inspirerad av Svetlana Aleksevitjs bok Bön för Tjernobyl som har samlat vittnesmål från Tjernobylkatastrofen. Ljudmilas röst handlar om Ljudmila som blir änka vid 23 års ålder efter kärnkraftsolyckan i Ukraina 1986 då hennes man Vassilij jobbar som brandman och skickas rakt in i kärnkraftverket utan minsta skyddsutrustning. Han dör efter bara ett par veckor på ett sjukhus i Moskva, och kanske skulle även Ljudmila ha dött om hon inte varit gravid med deras första barn, en dotter. Men dottern dör efter födseln samtidigt som hon räddar livet på sin mamma genom att ha koncentrerat den radioaktiva strålningen i sin lilla kropp. Ljudmilas röst är en mycket stark film som vågar vara enkel i sin form, med mycket politisk och mänsklig undertext. Mycket av berättelsen ligger i Ljudmilas röst, kondenserad av sorg över det normala liv som berövats henne. Ljudmilas röst är en omskakande dokumentär som får svensk biografpremiär den 12 oktober i bland annat Malmö. En annan urpremiär är Stefan Jarls kortfilm Hårdare tag om polisens skott mot demonstranter i Göteborg och Genua nu i sommar, en militant pamflettfilm med 1968-känsla som vill diskutera vad som hände och hur det berättas i media. Kanske får vi se den som förfilm till en ny svensk actionfilm. I så fall visar det vad Stefan Jarl lyckats skapa på Lilla filmfestivalen: en brygga mellan olika delar av den splittrade svenska filmbranschen –  från ”Madonnavideo-regissören” Jonas Åkerlund vars nya Try visades i Båstad, till ”O-budgetfilmfestivalfilmer”, en mötesplats för regissörer från olika håll, olika förhållanden till det kommersiella. ”Här i Båstad vågar jag visa min nya film, därför att här är det en öppen stämning, det är hudlöst”, hör jag en rad olika regissörer säga till mig under filmfestivalen. Och då norske filmregissören Knut Erik Jensen applåderar publiken efter den tidiga utsålda visningen av Häftig och begeistrad, dokumentär långfilm redan klockan tio på söndagsmorgonen, inser jag hur mycket det betyder för en regissör att hans film tas emot med öppenhet och nyfikenhet, som här i Båstad på Scala. Häftig och begeistrad eller som den tydligen skall heta på svenska, Cool & Crazy, är en dokumentärfilm om en manskör i Nordnorges yttersta spets vid Ishavet. Där fångar man fisk, sjunger i kör och flyttar inte frivilligt därifrån för att arbetet i fiskfabriken börjar sina. Det är en helt fantastisk film, rolig, oväntad och med en kärleksfull hållning till alla de män som skildras. Regissören Jensen lyckas också få in hela Norges moderna historia i sin oerhört bildsköna, visuellt originella film. Cool & Crazy som setts av minst 600000 norrmän (skulle motsvara två miljoner människor i Sverige!) har sålts till minst 15 länder och har Sverigepremiär snart. Den vann Nordiska filmpriset år 2001 i Göteborg och gör nu segertåg över hela världen alltmedan Knut Erik Jensen håller på med tre nya dokumentärfilmsprojekt samt en långfilm, berättar han för mig i en paus. Lilla filmfestivalen i Båstad har utvecklats till en levande, informell mötesplats för framför allt nordiska filmare vilket kan behövas. I år var det sista gången som Bo Widerbergstipendiet delades ut och många undrar hur det skall bli med festivalen i framtiden. Själv hoppas jag att Stefan Jarl skall fortsätta med festivalen. Det är en lågbudgetfilmfestival med 140000 kronor allt som allt. Jämfört med de 15 miljoner kronor som Göteborg filmfestival har. Inte en endaste krona från Svenska Filminstitutet får man. Det kan väl aldrig bero på att den evige rebellen Bo Widerberg ständigt bet den hand som födde honom? INGELA BROVIK