Ett tv-fenomen på dubbeldisk

Nöje • Publicerad 1 februari 2008

Scen. Ett kök. Ett helt vanligt kök en julafton ett år någon gång på 1990-talet. Mamman står vid spisen iklädd förkläde, sonen sitter vid köksbordet och proppar ansiktet fullt med nystekta köttbullar. Pappan kommer in, öppnar kylskåpet och utbrister.

Pappan: – Var är min lille vän?

Sonen: – Men jag sitter ju här. (Pojken räcker upp handen)

Pappan: – Jag menar min Skåne Aquavit.

Humor. Kanske inte på det djupa planet eller mest drivna, men väl mycket hemtrevlig och njutbar.

"Svensson Svensson" är väl egentligen den enda svenska sitcom-serien som fått något större genomslag. Samtidigt som "Friends" rönte enorma framgångar föddes serien om den helt vanliga kärnfamiljen i villaorten Vivalla i Örebro. Trots att mitt humorhjärta till stor del tillhör det som man brukar kalla "den ironiska generationen" så satt programmet om den dråpliga brevbäraren Gustav (Allan Svensson), repliksnabba och karriärrusande Lena (Susanne Reuter) och den bitske sonen (Gabriel Odenhammar) som en glass en varm sommmardag. Och inte bara hos mig. Programmet drog mångmiljonpublik.

Serien kom senare att bli film och under 2007 fick den en fortsättning i tv och det lär bli ännu fler nya avsnitt. Detta om något visar att det rör sig om ett fenomen inom svensk tv. Att göra nya avsnitt på 2000-talet var kanske inte världens bästa idé, men jag tycker att det funkar ganska okej. Genom att skruva innehållet några varv extra tycker jag att Svenssons får leva ett tag till. Och publiken kommer ju.

Men det var ändå bättre förr. I alla fall när det gäller "Svensson Svensson" och därför känns det som en tidig julklapp när man hittar den första säsongen på dvd.

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.