Familjen Bigfoot utan flyt

Pappa Bigfoot drar till Alaska för att avslöja ett ohederligt oljebolag i en film som menar väl men landar platt.

Publicerad 16 oktober 2020

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Pappa Bigfoot åker till Alaska och blir miljökämpe i "Familjen Bigfoot".Foto: Scanbox entertainment

Alla lyckliga familjer liknar varandra. Men de konstiga är alltid konstiga på sitt särskilda sätt. Familjen Bigfoot till exempel, de står väl ut en del kan man säga. Pappan är en laboratoriemanipulerad så kallad Bigfoot och även sonen har ärvt egenskaperna stora fötter och att kunna prata med djur. I hushållet ingår också en vanlig (men mycket tolerant) mamma, en grizzlybjörn, en papegoja och en tvättbjörnsfamilj.

”Min familj är jättekonstig”, säger tonårssonen och suckar djupt.

Annons

Gänget dök upp på bio första gången i ”Bigfoot Junior” (2017) och den här gången inleds dramatiken med att pappa Bigfoot försöker ta tillvara på sina 15 minuters kändisskap. Han vill dock inte bli vilken influerare som helst utan när en ambition om att rädda världen.

Familjen vill helst att pappa ska stanna hemma och umgås med dem men när Bigfoot Sr får nys om ett oljeföretag i Alaska som försöker gröntvätta sin verksamhet styr han kosan dit för att protestera.

Den belgiska animationsstudion nWave har levererat en ström av barnvänligt tidsfördriv sedan 2008. Det brukar bli småvitsigt och fullt av djur när de är i farten, som i ”Sammys äventyr – den hemliga vägen” (2010) eller ”Blixten och det magiska huset” (2014) men någon riktig fullträff har belgarna inte fått till. Inte den här gången heller.

Ju mer de försöker driva med onda, giriga oljebaroner och snälla miljöaktivister och pressa in ”pigga tidsmarkörer” som ”fake news” och social medier-fenomen, desto tristare blir det.

”Familjen Bigfoot” är en rätt gapig historia som menar väl men aldrig lyckas höja sig över stapelvarunivån på vilken strömningstjänst som helst.